Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
förare, icke af äfventyrare utan förstånd, utan mod och utan erfaren-
het. Hvilken utgång af striden må man under sådana förutsatta om-
ständigheter vänta? — Och kanhända styrdes Sverige icke då af en
hjälte, som förmådde sammanhålla och visste använda dess krafter:
understöddes icke af mäktiga bundsförvanter, men slets inom sig af
faktioner eller hade att försvara sig mot främmande fiender, hvilkas
uppenbara angrepp eller hemliga ränker befrämjade Norges atfall.
Sveriges och Norges folk, af ett gemensamt ursprung, äga till
följd däraf betydliga likheter i språk och lynnen samt äfven i det
hela och åldriga af lagsystem och styrelseordning. Men de äro ganska
skiljaktiga i seder och tänkesätt, lagdetaljer, nyare styrelseformer,
folkklassers sammansättning och betydenhet, idoghets föremål, verk-
samhetsriktniug w. m. Dessa skiljaktigheter, som jag icke hinner
vidare utreda, skola, om de bibehållas och med kraften af en stats-
hvälfning ytterligare utvecklas, mäktigt verka till bägge folkens söndring.
just därför att de i motsatta direktioner utgrena sig från en gemen-
sam stam af hufvudförhållanden. Det torde vara lättare att under
samma styrelse förbinda tvenne själfständiga folk af särskilda ur-
sprung och af alldeles skiljaktiga arter, än tvenne närsläktade, men
likväl så olika, som det svenska och norska. Med folkslag förhåller
det sig oftast som med sekter i religion och vetenskaper: de hata
hvarandra i den mån de nalkas.
I anledning af en väsentlig skiljaktighet mellan svenska och
norska folken vill jag här framställa några allmänna anmärkningar.
Hvarje stat, åtminstone af en viss vidd, styres under omedelbart
eller medelbarligt inflytande af någon >»aristokrati». Dennas art och
beskaffenhet bestämmes af statens särskilda öden och läge. Det är
lika omöjligt att köpmansaristokratien kan blifva den mäktiga i Öster-
rike, som den ridderliga i England.
Den ännu icke fulländade revolutionsstriden i Europa är egent-
ligen en kamp mellan aristokratier. Den adliga i Frankrike, äfven-
som i de flesta andra södereuropeiska stater, hufvudsakligen förenad
med den prästerliga, var af mångfaldiga orsaker i grund fördärfvad.
Den måste falla, och då ingen Richelieu fanns, som på dess fall
kunde med konungamaktens styrka uppresa en ämbetsmanunhicrarki,
sökte le tiers etat att intaga den fallandes ställe. Men denna folk-
klass var sammansatt af så skiljaktiga beståndsdelar, söndrad af så
många olika intressen, att den, isolerad från tronen och i strid med
de förra maktägande korporationerna, icke kunde, i en verksam egen-
skap, blifva nog mäktig att sammanhålla staten. Efter ett fruktlöst
försök att under en republikansk statsform höja blotta talangerna till
välde, inbröt anarkien eller pöbelaristokratien. Den förde till en
militär regering, hvars hufvudman, med ett beräknadt eller fanatiskt
hat till handeln, sökte bilda en ny ridderlig aristokrati af sina till en
stor del oridderliga vapenbröder. Dessa rån, roflystna, oädla krigare kunde
dock omöjligen utgöra en hederskår, hvilken äran skulle sammanbinda,
hvilken i en monarkisk ordning skulle genom sitt anseende verka ömsom
på regenter och ömsom på folket. Napoleons system föll med honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
