Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS JÄRTA OM FÖRENINGEN MELLAN SVERIGE OCH NORGE 1814 181
vådlig för tronen och staten. Den utgör ett engelskt underbus, utan
öfverhus, en amerikansk representantförsamling utan senat; ty ingen
verklig kontroll ligger uti den, endast förbländande, anstalten att de
på en gång och efter samma grunder valda representanterna själfva
dela sig i tvenne kamrar.
Ehuru Eidsvoldska konstitutionen i flera delar, synnerligen dem,
som avgå styrande makten, har en bokstaflig likhet med den svenska,
äro de i sina grunder och syftningar väsentligen skiljaktiga. Den
förra har en synbar riktning till anarkisk-aristokrati, sådan som
svenska ständernas under den så kallade frihetstiden; den senare be-
fäster konungamakten, då den bestämmer gränserna för dess och
nationalrepresentationens ömsesidiga verkningsförmåga. Svenska stän-
derna kunna icke, såsom norska stortinget, befatta sig med enskilda
regeringsärender (se t. ex. Eidsv. grund]. & 75 lit. h). De kunna
icke såsom detta framtvinga en lag utan konungens sanktion eller,
ännu mera, kungöra en sådan i sitt vamn (& 79), en form, hvilken
vid hvad tillfälle som helst och icke blott vid det i lagen förutsatta,
kan missbrukas af ett revolutionärt storting. De äga icke, såsom
detta, domsrätt öfver statsrådets ledamöter (& 87), hvilken domsrätt
öppnar ett vidt fält åt politisk förföljelse, och hvars utöfning genom
det motstånd den nppfordrar af maktägande ämbetsmän så lätt kan
leda till statens upplösning o. 8. v.
Min öfvertygelse, hvilken jag nu icke har tillfälle att styrka
med anförande af flera skäl, är den, att Norge bör, så vidt möjligt
är, förenas, innerligen förenas, med Sverige. Jag frågar dem, som
känna vår tids händelser: I hvilken belägenhet vore väl Sverige nu,
om de ifrån Danmark eröfrade provinserna Skåne, Halland och Blekinge
hade 1809 och 1810 haft en egen statsförfattning, om vissa skånska
herrar då fått tala och verka på en särskild själfständig riksdag för
nämnda provinser? Och dessa äro likväl icke genom fjäll skilda
från Sverige. Upprorsfaktioner där kunna icke befästa sig inom
oupphörliga defiléer, sådana som de norska.
Men om Norges införlifvande med Sverige anses nödigt, huru
må det verkställas? Jag bekänner mig vara oförmögen att uttänka
något säkert sätt därtill, sedan tillfället att besegra norska arméen
är förloradt och tvärt om rebellionen blifvit godkänd samt Eidsvoldska
konstitutionen, såsom grundval för Norges framtida statsform, antagen.
Förmodligen är det numera endast möjligt att bereda hvad,
uvder andra förhållanden, genast kunnat med en segervinnares makt
verkställas. En sådan beredning förutsätter kännedom af lokala för-
bållanden och i synnerhet kännedom af norska folkets tillfälliga tanke-
sätt samt af därpå verkande betydande personers afsikter.
Månne man här icke måste taga sin tillflykt till den eljest obe-
hegliga utvägen: att söndra sinnena för att styra dem? Men denna
utväg måste likväl, under närvarande omständigheter, med yttersta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
