Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÖNS GEREKESSON ÄRKEBISKOP I UPPSALA 1408—1421 207
Lund och biskoparne den förklaring, att de vidhöllo den här
förut omnämnda, af det apostoliska palatsets sakhörare m:r
Jacobus Morestini fällda dom, hvaruti Ludbert och Helleka för-
klarats hafva ingått ett lagligt äktenskap. På grund af denna
förklaring blef hon ock nu af konungen och rådet frankänd
Gottschalk och tilldömd Ludbert såsom hans lagliga hustrn.
Ludbert emottog domen med tacksamhet (gratanter) men
yrkade att Gottschalk för allt det våld, rofferi, vanrykte och
vanheder, han och hans hustru fatt lida, måtte kännas skyldig
att lämna honom skadestånd. Detta bestreds af Gottschalk, som
förklarade sig härtill alldeles saklös. Hvad han i saken gjort
och vållat, hade varit efter ärkebiskopens ingifvelse, råd och
befallningar, hvilka han såsom underordnad varit pliktig att
Ivda, hvarför han åa sin sida fordrade att denne såsom själfva
roten och upphofvet skulle ensam gällda ej blott det nu fordrade
skadeståndet till Ludbert utan äfven godtgöra honom själf för
hans stora omkostnader och den vanära han lidit. Ärkebiskopens
svar härpå var kort. Hvad han dömt var rätt och riktigt och
måste behålla sin gällande kraft; och, — tillade han i en öfver-
modigt hånfull och vredgad ton, — så skulle det ock förblifva,
äfven om det skulle kosta hans lif, hela Uppsala kyrka, hans
egen själ och heder samt allt hvad han, hans kyrka och vänner
kunde äga. Detta emot Gud och den apostoliska stolen hädiska,
emot konungen och rådet vanvördeliga tal väckte allmän harm,
och konungen befallde rådet att genast undersöka, till hvilket
straff ärkebiskopen gjort sig förvunnen.
Rådet och främst de andliga fäderna öfverlade nu härom
och öfverlämnade efter slutad öfverläggning en skrifvelse af
ungefär följande innehåll: >»Domare, som med vett och vilja af
fruktan, girighet. våld eller annan orsak fäller och afkunnar
vräng dom, gifve den kränkta parten skadestånd, där ej han,
som genom domen vunnit, det själf gällda gitter. Har han för
vrang dom tagit eller fått löfte om gafvor, och är han världslig
domare och målet civilt, gällde trefalldt det dömda och tvefalldt
det gifna samt afsättes. Är det brottmål, misste gods sitt och
förvises riket. Dömer han vrång dom af ovarsamhet och vårds-
löshet, gällde böter, som af öfverrätt (superioris arbitrio) be-
stämmes. Vädjar part till päåfven, och domaren vägrar laga
vad upptaga, är det i brottmål och domaren andelig, skall han
afsättas, är han lekman, böte 30 mark guld. Är mälet icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
