- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Fjortonde årgången. 1894 /
217

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JÖNS GEREKESSON ÄRKEBISKOP I UPPSALA 1408—1421 217

han nu medgifvit. Ty om ärkebiskopen omtalat, huru han för-
tryckt icke blott sitt prästerskap utan äfven prästernas och
kyrkornas landbor och underlydande med utskylder och otill-
börliga pålagor, huru han skadat sin domkyrka genom att af-
hända henne hvad hellst som fallit i hans tycke, hvilka ofant-
liga penningsummor han utkräft af stiftets prästerskap under
form af gästning utan någon motsvarande ämbetsförrättning,
huru han i många år beröfvat stiftet sin tjänst såsom ärkebiskop
och gjort mycket annat, som icke passade för hans stånd; så
skulle den helige fadern icke hafva remitterat denna supplik.
För att nu gå till särskilda fall hade ärkebiskopen förtegat att
han belagts med kyrkans större bann,’ hvartill han af flera
skäl gjort sig skyldig och att han ej erhållit absolution. Han
hade belagts med detta bann, därför att han — då herr Johannes
Jung, präst inom Uppsala stift, som anhängiggjort rättegång emot
honom, hvilken rättegång då ännu hvilade hos kurian — själf när-
varande i predikarebrödernas kloster i Stockholm och emot klost-
rets privilegier befallt sina anhängare att ända till blodsutgju-
telse slå denne herr Johannes samt draga honom sönderslagen
och sargad ut ur klostret, där likväl äfven rena ogärningsmän
äga rätt att njuta kyrkans skydd, samt därifrån släpas genom
gatorna, och hade detta våld föröfvats utan afseende på den
öfverfallnes prästerliga stånd eller på stället. Han hade vidare
belagts med det större bannet därför att han på egendomar,
tillhörande prästborden i Skeptuna, Närtuna och Markem inom
Uppsala stift och äfven på andra prästbord anbefallt atskilliga
valdsgärningar, och när sådana, som i hans namn föröfvats,
blifvit öfverklagade, lämnat dem utan allt afseende tvärt emot
Vilhelms af Sabina, af den apostoliska stolen fastställda, statuter,
hvaruti stadgas, att eho som under sken af gästning öfvar våld

! En formlig bannlysniog med dess storartade ceremonier skulle äga rum i
stiftets domkyrka och bannstrålen utslungas af en biskop. Men då detta kyrkliga
straff icke förrän nu omnämnes, får man väl antaga att denna kraftåtgärd — om
den verkligen ägt ram — ej kunnat vidtagas, innan kapitlet på grund af konun-
gens bref tagit hand om ärkebiskopsstolen och ärkedjäknen Elavus utsetts till dess
officialis in spiritnalibus, i hvilken egenskap han nämnes den 20 september 1419.
I kardinalens Guillermi utförliga relation till ärkebiskopen i Riga omtalas icke
någon sådan åtgärd, ej heller i dennes stämningsskrifvelse, ja ej ens i den slutliga
afsättningsdomen. Antingen har således detts tilltag lämnats utan afseende eller
noek bannet stannat vid ett kapitelbeslut, hvilket synes troligast. Under en på-
gående utredning af ärkebiskopens brottslighet, hvilken in specislibus ej ännu

le ansea fullt bevisad, har en formlig bannlysning icke gärna kunnat verk-
ställas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Nov 18 01:28:21 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1894/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free