Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228 E. HILDEBRAND
under Sturarne hade alltför mycket haft tillfällighetens karakter,
för att samhället kunnat lagbindas. Så uppträdde den store
skaparen af det moderna Sverige, Gustaf Vasa. Hur kunde för
honom det förflutna te sig annat än som obrukbart? Hvar funnos
de punkter, där han kunde taga vid för att fortsätta fädernas
verk? De voro begrafna under unionens ruiner. Han fattade sin
konungauppgift som en nydaning och ett nedbrytaude af de hinder,
som reste sig mot en sådan. Och han ägde djärfhet nog och
styrka för detta värf. Den historiska kontinuiteten, som vi prisa
så högt, hade för honom ringa betydelse, och pietet för det häfd-
vunna, för hvad som varit »gammalt och fornt>, var en känsla,
för hvilken han — man kan tryggt säga det — var alldeles
främmande, däri skiljande sig fran Sturarne, hvilka aldrig vågat
bryta med »goda gamla sedvänjor».! Men det gick honom och
hans verk, liksom så många andra nyskapare och nydaningar;
det kom en dag, då äfven däröfver det förflutna tog ut sin
rätt, och de afskurna trådarna sammanknötos fastare, än man
skulle trott.
Och dock fanns i Sveriges landslag ett rättesnöre äfven i
fråga om konungamaktens utöfning. Konungabalken begränsade
i några med rätta berömda kapitel konungens makt och bestämde
hans uppgift på ett sätt, som ännu i dag i vår regeringsform
återljuder, men åtminstone hvad lagens bokstaf i denna del angar,
kan man säga, att den i mycket så godt som icke existerade
för Gustaf Vasa. Det var i konungaedens utförliga paragrafer,
som grunderna för rikets statsskick innehöllos. Man känner ej
ordalydelsen af Gustaf Vasas ed, men vet. att den afvek, mer
eller mindre, från landslagens formulering. Riksens räds ed hade
bl. a. innehållit det ryktbara löftet att styrka konung så väl
som allmoge till de eder, de svurit hvarandra. Det försvann,
och ur den gamla formuleringen kvarstod ej stort mer än för-
bindelsen att icke yppa, hvad konungen ville ha hemlighållet.
Allmogens ed slutligen hade vid sidan af den allmänna lydnads-
förpliktelsen innehållit den i konstitutionellt hänseende betydelse-
fulla reservationen: i allt det svarligt är både för Gud och
människor honom (konungen) att bjuda och oss att göra, all rätt
hållen, hans och vår.> Den ersattes af förbindelser, allt strängare
! Att få humle och salt, att hållas vid S:t Eriks lag och goda gamla sed-
vänjor var hvad allmogen äskade af Sten Sture d. y. för att erkänna honom som
riksföreståndare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
