- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Fjortonde årgången. 1894 /
234

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

234 E. HILDEBRAND

öfver hela riket och enskilda landsorter, alla samhällsklasser
eller särskilda stand. Tvångslän och löneindragningar, myntför-
sämring och till och med skattgräfningar! hade anlitats, och be-
sluten hade fattats stundom af konungen och rådet, stundom af
konungen ensam, i kammaren eller kansliet, af >köksskrifvare»
och dylikt sällskap, såsom man till och med dristade påsta.
Landslagens föreskrift om hörande af en beskattningsnämnd hade
längesedan fallit i glömska och endast för en och annan utom-
ordentlig hjälp, såsom Elfsborgs lösen, hade rikets ständer sam-
mankallats.

En af de kuriösaste anklagelsepunkterna mot konung Erik
efter hans fall hade en gang varit den, att han låtit i koppar
utsticka eller själf utstuckit en bild af svenska folket. Där
syntes nämligen en åsna med slokande öron och med en stor
sandsäck klöfvad på ryggen. Asnan var folket och sandsäcken
föreställde stora skatter och gärder; framför gick en man och
ledde åsnan — det skulle vara konungen; efter gick en annan
med ett gissel och motade på — det var Jöran Person,? gisslet
betydde olidliga stadgar och artiklar, orättfärdiga domar o. s. v.
Bilden var drastisk men saknade kanske icke all tillämpning
äfven på Johans regeringssätt. Men nu bar det sig icke längre.
Den personliga regim, som Gustaf Vasa infört och med så myc-
ken klokhet hållit uppe, hade sönerna genom oförstånd gjort
omöjlig. Det gamla vasaregementet hade ej förstått att organi-
sera sig och hade spelat ut sin roll.

Jag nämnde byggningar. Johan III var, som bekant, icke
blott eu lärd teolog utan äfven en ästetiskt anlagd och konst-
närligt intresserad furste. Uti omfattande byggnadsverksamhet
har ban icke sin like bland våra konungar, pietet för det histo-
riska saknades icke, och där fadern rifvit ned eller låtit förfalla,
sökte han restaurera. Men det är fara värdt, att takrosetterna
i Stockholms slottsgemak och »spetsarne» på hufvudstadens kyrkor
intresserade honom mera än de torra räkenskaperna från kam-
maren, hvars personal en tid höll rent af på att dö ut under
hans regering och som många år saknade en högsta chef.” Det

! Efter den stora skatt, som konung Erik strax före sin afsättning skulle ned-
vräft, letades under hela Johans regering.

? Pet tolkades äfven tvärtom. Den som ledde åsnan skulle vara Jöran Per-
son, den, som gick efter, konungen.

3 En odaterad supplik från 1580-talet beklagar att kammarens bästa krafter
mest alla voro döda eller förflyttade och att den då ej räknade mer än & till 10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Nov 18 01:28:21 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1894/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free