Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 E. HILDEBRAND
Tillfället var gynnsamt, så gynnsamt det inalles kunde
vara, för sådana önskningars och yrkandens framställande. For-
dom hade konung och folk vid Mora stenar efter valförrättningens
slut växlat sina eder; nu hade denna ceremoni framflyttats till
kröningen, den religiösa akt, förutan hvilken, enligt tidens före-
ställningssätt, konungen icke blifvit iklädd sin fulla makt och
myndighet, och det gällde nu en katolsk konung och på samma
gång en konung i ett främmande rike. Frågan var blott, huru-
vida man kunde rätteligen binda en arfkonung vid något mera
utöfver konungaedens innehåll, och den framkallade också försök
till besvarande, väl de första deduktioner i den vägen, som vår
litteratur företer. Att få ett jakande svar på frågan var så
mycket nödvändigare, som det nu bl. a. gällde att förmå den
katolske konungen att bekräfta Uppsala mötes beslut. Man
fördes sålunda in på de viktigaste undersökningar, på spörsmålen
om konungadömets rätt och plikt, om dess förhållande till un-
dersåtarne, om villkorligheten eller ovillkorligheten af dessas ed
och sådant mer.
Hvad själfva hufvudfrågan angick hade hertigen åtminstone
ingen tvekan. >Alla saker måste vara afhandlade mellan kon-
ungen och ständerna», innan kröningen äger rum: detta var haus
bestämda och alltjämt fasthållna ståndpunkt; »om han icke full-
komligen försäkrar oss på alla ingifna punkter, skall han intet få
kronan denna gången». Prästerskapet ansåg sig böra utförligt moti-
vera denna ståndpunkt i den vidlyftiga inledningen till postu-
laterna af d. 1 dec. 1593. De vidrörde öppet hvad som utan
tvifvel för många var den starkaste drifkraften, liksom den öm-
tåligaste punkten: faran för den luterska kyrkan, farhågorna för
katoliseringsplanerna, misstron till katolikernas löften ät kättare,
och de varna konungen för följderna af en vägran; de afsäga
sig allt ansvar för den oreda, som af en sådan möjligen kunde upp-
stå, och uttala utan tvekan den satsen, att all from öfverhet bör
hålla sina undersåtar hvad den lofvat och tillsagt, så framt den
vill behålla »godt samvete, ärligt namn och sina undersåtars lydnad,
trohet och huldskap>. De kunde icke tro, att konungen skulle för-
anleda sina undersätar till olydnad och tröghet eller affall, såsom
det ursprungligen hette. Och hvad de yrkade på, var icke blott
försäkran om religionen utan äfven »olidliga besvärs afskaffande>.
Prästerskapet, så kufvadt under Gustaf Vasas tid, så smä-
dadt och illa behandladt under Johans, började egentligen här-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
