Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRYTNINGEN I SVERIGES HISTORIA 1594 239
med den stora, betydelsefulla och särskildt i början vackra roll,
det haft i vår historia. 1594 är i det fallet ett förebud till
1650. Krafven i postulaterna ljödo ännu kraftigare ett par
månader senare i ständernas besvärsskrift den 6 febr. 1594, som
redigerats af en prästman, Uppsalaprofessorn Erik Skinnerus,
en man, som spelade en roll vid Uppsala möte och nu lade i
dagen politisk begåfning, men hvars verksamhet i öfrigt endast
skymtar fram i vår historia. »Om E. M. härutinnan besvärar
sig», yttra ständerna i sistnämnda skrift, »eller förmenar sig ännu
längre kunna uppskjuta saken, kunna vi ödmjukligen icke för-
hålla E. M., att vi af våre medbröder ej ha tillstånd att svärja
eller bebrefva E. M. någon ed, och om det nu utfästa i framtiden
viljeligen och skadeligen blifver brutet, vilja våra medbröder samt
med oss efter all skäl och lag och E. K. M:ts eget löfte och
förskrifning vara friade från våra löften».
Rådet och adeln framlade slutligen genom Erik Sparre en
utförlig deduktion, att arfrike ej borde eller behöfde medföra
absolut makt, och uttalade sin förhoppning, att arfsrätten ej
skulle draga någon »träldom> med sig. Tonen var ej så skarp,
som prästerskapets; dock påmintes, närgånget nog, bland annat
därom, att när konung Erik trädde af vägen och gjorde det ondt
och orätt var, blef han tillbörligen afsatt, samt lämnades en
utförlig framställning af en konungs plikter. Det går med kon-
ungarne, säger Sparre en gäng i orationen, när de utarma och
butmäkta» sina undersåtar, såsom i människokroppen med mjäl-
ten. När den sväller och tillväxer, aftäras (>utmäktas») och för-
minskas alla andra lemmar och blifver omsider hela kroppen
med själfva mjälten om intet. >»Och är i den måtton ingen åt-
skillnad på val- eller arfherrar: dem bör alle vara med skäliga,
tillbörliga och lagliga villkor kringvärfda»>.
Så var, trots arfriket, krafvet framställdt på en särskild
försäkran utöfver landslagens konongaed och på berättigade klago-
måls afbjälpande, och borde det ske före kröningen: en krönt
konung var icke längre atkomlig. Men här stötte man på mot-
stånd. Sigismund satte på alla punkter sin vägran mot stän-
dernas kraf, beropade sig på sin arfsrätt, på skillnaden mellan
arf- och valrike, på den makt och myndighet, hans fader utöfvat,
på tillräckligheten af konungaeden, hvars formulering dock ännu
icke var fastställd o. s. v., samt ville icke höra talas om någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
