Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRYTNINGEN I SVERIGES HISTORIA 1594 241
uppsattes, kom man ej längre än till den privata öfverenskom-
melsen från den 11 februari, hvarom dock konungen två dagar
därefter underrättats.
Ett par dagar senare, medan ständerna väntade på konungens
svar, var stämningen ganska tryckt. Allmogen gick ängslig af
och an; frågade nägon en annan, hvad man borde göra, var det
ingen som kunde gifva besked. Då gingo mot aftonen — det
var den 15 febr. -— många af ständerna utanför hertigens fön-
ster »med kvido och gny i kölden>. Då lät hertigen upp fönstret
och tröstade allmogen: efter han icke heller fått något svar,
skulle de gifva sig till freds till andra dagen »mot 8 slar». Om
då icke något visst besked kommer ned från K. M:t, skulle hvar
och en få draga hem, efter hertigen ock hade i sinnet att bryta
upp. Så berättar en af riksdagens deltagare och skildrare.
Det är en scen, i hvilken Sveriges framtid delvis ligger antydd.
Dagen därpa, ehuru ej så tidigt som hertigen velat, kom
omsider konungens definitiva svar. Han hade gifvit efter i af-
seende på den försäkran, som ständerna senast äskat. Den date-
rades den 19 febr. 1594 — det var den första i Sveriges nyare
historia — men med undantag af några allmänna löften i fråga
om Sveriges lag samt ständernas fri- och rättigheter, rörde den
endast religionen.
Samma dag kröntes konungen och aflade en ed, som i det
närmaste öfverensstämde med konungabalkens ordalag. Med
några smärre förändringar bibehölls konungaeden härvid ända
till enväldet, och under ett tidehvarf, då konungamaktens grän-
ser i ingen regeringsform voro bestämda, var detta icke utan
sin stora betydelse. Här funnos ju garantier för säkerhet till
lif och egendom, här erkändes konungens skyldighet att regera
med råds råde; här föreskrefs allmogens hörande vid bevillningar;
här kräfdes dess samtycke vid stiftande af nya lagar. Bestäm-
melserna voro visserligen kortfattade, efter våra begrepp ofull-
ständiga och lämnade möjligheten öppen till en ganska godtyck-
lig tillämpning, men sådana de voro, var det dock under deras
hägn, som riksdagen under 1600-talet växte upp till ett allt
verksammare deltagande i det offentliga lifvet och till en be-
tydelse, som icke ens enväldet förmådde omintetgöra. Att hafva
insett vikten at konungaedens afläggande i sa nära öfverens-
stämmelse som möjligt med lazbokens text var en verklig för-
tjänst hos dem, som ledde 1594 års rörelse, och äran härför tillfaller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
