Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 E. HILDEBRAND
försäkran på religionen, om icke motsvarande förmåner betryg-
gades åt hans trosförvanter. Och därmed var konflikten i full
gång. Jag skall ej följa dess förlopp i sina detaljer, då detsamma
är allmänt kändt. Den flyttades från Stockholm till Uppsala,
där omsider i början på februari 1594 kröningsriksdagen kunde
öppnas. Den var talrikt besökt. På adelns antal finnes numera
ingen uppgift, och man saknar hvarje stöd för en gissning.
Präster voro där omkring 280, borgare 126 och bönder omkring
320; därtill kommer krigsbefäl med följe: omkring 70 man.
Således af de ofrälse nära 800 personer. Det är lätt att förstå,
att ett sådant folkmöte ej länge kunde underhållas utan mycken
olägenhet, och otåligheten växte för hvar dag som gick.
Äfven tilldragelserna i Uppsala och intrigspelet där äro
genom nyare arbeten kända. Jag skall endast dröja vid två in-
tressanta moment. Det ena är den välbekanta scenen på efter-
middagen den 11 febr. i kollegiihuset, ständernas samlings-
rum midt emot domkyrkan, nära det n. v. Skytteanum. Sigis-
mund hade så till vida bekvämat sig till eftergift, att han nu-
mera endast äskade ett enda hus i landet för katolikerna att
hålla sin gudstjänst i. Det var denna fordran, som förelades
ständerna vid ett samfäldt möte och, så oskyldig den än såg ut.
möttes af ett afgjordt motstånd. Uppsala mötes beslut blef först
»ljudeligen> uppläst, och ständerna lofvade att ej vika därifrån:
shvad en resa är beslutadt må vara beslutadt». Hvart stånd
trädde därefter afsides för att öfverlägga och inför ärkebiskopen
tillkännagifva sin mening. Bönder och borgare yttrade sig först:
de ville icke låta tränga sig ifrån concilium, »antingen det skulle
gälla lifvet eller döden», ej heller upplåta papisterna så mycken
jord, som de kunde sätta sin fot uppa, till att öfva sin guds-
tjänst. Prästerna tillade, att inga affällingar eller papister
skulle sättas antingen öfver höga eller låga befallningar. Adeln
slutligen tillade, att om någon af ridderskapet afveke eller hölle
sina barn till »papisteri>, skulle han aldrig hälsas som ärlig,
utan >»stiga ifrån» sin arfsrätt och lämna den åt närmaste arf-
vinge. Detta vite behagade alla ständerna >»hjärtligen väl; de
förklarade sig alla vilja göra sina barn arflösa, för den händelse
de affölle. En föreningsskrift af detta innehåll uppsattes ock
för att af alla ständerna undertecknas och beseglas. Men rådet,
hvilket förslaget underställdes, förstod att gjuta vatten på elden
genom förklaring att »vitet» vore olagligt, och ehuru nya förslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
