Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 E. HILDEBRAND
I själfva verket inneburo äfven dessa privilegieförslag en
protest mot det föregående regeringssystemet. Det var i dem
åtminstone delvis fråga om afhjälpande af gamla missförhållanden.
Liksom prästernas inlaga af den 1 dec. varit en verklig an-
klagelseakt i afseende på kyrkans behandling, så var det i viss
mån förhållandet med ridderskapet och adelns oration samt, ehuru
i mindre grad, med postulata nobilium. Själfva privilegierna,
om de utfärdats i den äskade formen, skulle blifvit ingenting
mindre än en uppgörelse med Vasaätten, denna ätt, som adeln
genom arfsrättens öfverlåtande gjort så mäktig och som visat sig
så otacksam. Väl vågade man sig icke direkte på den store
stamfadern, men man dristade dock att röra vid ett af hans
storverk, reduktionen ifrån kyrkan: antingen borde bördemän i
kraft af Västerås” recess — ännu efter nära sjuttio år — på laga
väg få återbörda gods och gårdar, som sedan k. Karls räfst kommit
under kyrkor och kloster, eller skulle konungen i dess ställe låta
i Sverige upprätta en adelsskola »inom tre års dag» och förse
den med tillräckligt uppehälle och dessutom utomlands vid
protestantiska universitet hålla några unga adelspersoner till
studier, som han och riket sedermera kunde hafva gagn utaf.
Det var på ett annat sätt, genom betryggande ej af en adelsskola
utan ett för alla öppet universitet, som Gustaf Adolf sedermera godt-
gjorde, hvad stamfadern kunnat låta komma sig till last vid gods-
indragningen från kyrkan. Kronans ämbetsmän skulle hädanefter
ieke vidare befatta sig med häradsallmänning, »än som lagboken
utvisar om konungs tridjung» o. s. v. Riksråden tröttnade icke
heller att påminna, att konungen icke finge fatta onåd och ovillja
till dem, när de, »såsom deras ed kräfver», efter bästa förstånd
rådde och förmanade, äfven om det icke alltid vore behagligt.
Hänsyftningen på händelserna under Johans sista år är uppenbar.
Viktigare var emellertid för tillfället frågan om regeringens
ordnande under konungens vistelse i Polen och regeringsherrarnes
fullmakter. Riksråden hade, som bekant, redan 1587 uppgjort
en stadga, de s. k. Kalmarartiklarna, som Johan och Sigismund
godkänt, och ännu i postulata nobilium yrkades på deras iakt-
tagande eller reviderande. Men enligt hertig Karls förmenande
voro de längesedan kasserade och det vardt ej vidare på allvar
tal om deras giltighet. Det uppgjordes nu i stället fem «ller sex
nya förslag till regeringsordning — af hertigen, rådet och ko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
