Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 E. HILDEBRAND
af framtidens statsskick i Sverige. Visserligen hade man nal-
kats revolutionens rand för att få saken genomdrifven, men då
lagen ej anvisade några tydliga och användbara former för stats-
skickets omdaning, hade annan utväg ej stått till buds. Stän-
derna hade så eftertryckligt som möjligt kräft förvaltningens
ombildande och lagbindande både i kyrka och stat, och dessa
yrkanden förklingade ej verkningslöst. För ögonblicket dömdes
visserligen de många ingifna skrifterna och förslagen att blekna i
arkivets gömmor, men de lefde upp igen för att under bättre
tider förverkligas. Hertig Karl hade själf ställt sig på lagens
grund och därjämte antydt, huru verket i framtiden skulle full-
följas, genom sin ständigt upprepade vädjan till samtliga rikets
ständer: »då ställa vi till menige riksens ständer, huru de vilja
regerade varda.» Prästerskapet hade gjort ett betydande inlägg
i det politiska lifvet och förvärfvat sig aktning äfven hos hertig
Karl. Det skulle snart visa sig, att det äfven mot honom vågade
försvara sin position, och det hade delvis åtminstone tagit om
hand uppgifter, som hos andra i politiskt hänseende mera försig-
komna folk tillfallit representanter för det tredje ståndet.
Realiserandet af 1594 ärs reformprogram måste emellertid
tills vidare uppskjutas. Aret betecknade nämligen äfven i annat
hänseende en brytning. Fröet till söndring mellan Sigismund
och hang svenska undersåtar hade redan börjat gro, tack vare
den förres ordlöshet. Fröet till en brytning mellan hertigen och
rikets räd var redan utsådt. Endast med svårighet hade de i
september 1594 enats om en interimsanordning för styrelsen under
konungens frånvaro. Hertigen hade redan framställt sitt kraf
på riksföreståndarskap med full kunglig makt och myndighet
samt framkommit med den vädjan till ständerna, som skulle
göra brytningen fullständig. Differenserna i deras ståndpunkt
hade redan visat sig, men det kunde ännu vara ovisst, hvem
framtiden skulle tillhöra.
Den strid, som snart utbröt, tog allas krafter i anspråk och
vände tankarna från andra frågor. När den slutade, var hertig
Karl landets herre. Hans regering var emellertid så orolig, hans
lynne så valdsamt, hans egen standpunkt så vacklande mellan
det gamla vasakungadömets traditioner och den nya tidens kraf,
att mycket ej blef fullbordadt i reformväg. Först Gustaf II Adolfs
regering såg önskningarna och planerna från 1594 till stor del
förverkligas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
