Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DATERINGEN AF ALSNÖ OCH SKENINGE HERREMÖTEN 257
Magnus Jonson åtminstone tretton gånger,! från åren 1278—1290
(D. S. n:r 634, 649, 670—-1, 758, 767, 799. 913, 949, 975—56,
981. 1026); Anund Haraldson elfva gånger 1276—1290 (D. 5.
n:r 618, 671, 758, 767, 799, 811, 815, 913, 975—56, 1026); Ulf
Holmgerson under samma tid nio gånger (D. S. n:r 618, 635, 799,
913, 922, 975—6, 1002, 1026); Karl Estridson för åren 1281—
1286? ser gånger (D. S. n:r 714, 727, 767, 774, 811, 910); och
den nyssnämnde Knut Mathiasson sju gånger (se ofvan). Inför detta
förhållande faller det nu starkt i ögonen, att namnet Magnus Hå-
kansson icke återfinnes i en enda ar de talrika urkunderna. Han
är för tidens handlingar och historia fullständigt obekant. Allra
minst kan han hafva varit marsk, ty både före och efter den tid, inom
hvilken stadgan måste falla, heter marsken Håkan Tuneson; denne
förekommer nämligen såsom marsk åren 1281 (D. S. n:r 710),
1285 (n:r 811), 1286 (n:r 922), 1287 (n:r 939), 1288 (n:r 975—6)
och 1289 (n:r 1003), utan titel 1282 (n:r 744), 1286 (n:r 925) och
1287 (n:r 930). Det är sålunda visserligen en lucka i vittnesbörden
för tiden 1281—1285, men detta kan väl icke ingifva något tvifvel
på att han verkligen beklädt sysslan åtminstone från 1281 till
till 1289. Var det således redan för Knut Mathiason svårt att försvara
sin höga titel i Skeninge gent emot tidens handlingar, så blir det
för den obskure Magnus Håkanson alldeles omöjligt.
Till dessa inre vittnesbörd på att ett fel föreligger i Skeninge-
stadgans nuvarande edition sälla sig äfven tvenne yttre tecken.
Ordet »droset> såsom appendix till Knut Mathiasson står i nomina-
tiv, i skarp motsats mot alla andra vidhängande titlar, hvilka kon-
sekvent hafva genitivens form, styrd af »insighlis (P. cancelers, B.
östg. lagmans, A. västg. laghman:, H. marskals); och Håkanson,
hänfördt till Magnus, skulle uttryckas med formen >»Haqune», medan
eljest regelbundet vid faderns namn tillagts -son (Sw. knuzsun,
M. jionsun, ÅA. haralson, Kn. mathiosson, U. hulmgerssun, K. vestri-
pesun). Vore den vanliga läsarten riktig, så borde där således stå:
»Knut m:son drosets, M. haquneson marskals>.
På dessa skäl föreslår jag här läsningen: Knut mathiosson.
droset Magnus. Haqun& marskals. Förändringen består således
allena i en omflyttning af punkt, till platsen framför ordet droswet
i st. f. bakom; men härmed räddas åt Knut Mathiasson hans lag-
mansdöme, åt Magnus Ragnvaldson hans drotsämbete, åt Håkan
Tuneson hans marskalkssyssla; den mystiske Magnus Håkanson för-
! Härvid ej räknade de gånger, då Magnus Joh Engel nå Se
B. E. Hildebrand, Sv, sig. I, tredje serien, och Hans Hildebrand, Sv.
medeltid. Il n. under s8. 55.
: Såsom uppträdande i handlingarna först ’,, 1231 saknas han vid Alsnö
herredsg.
3 Den första marsk urkuuderna omtala är konnng Valdemars med namnet
Magnus, år 1268 (D. S. n:r 537); den andra ar Magnus Birgerssons, Karl 1276
(lal. annal. s. 150; >Carl Morske> enl. Lagerbring, s. 540!) och 1278 (D. S.
o:r 649). Hvarifrån Botin (anf. st., s. 321) fått sin första marsk, Håkau Matt-
son, har jag ej kunnat utfundera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
