Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258 STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
svinner; nominativformen droset förklaras, såsom stående som appo-
sition framför sitt nomen proprium (i analogi med biscup psetars.
hertugh bendiks ofvanför i listan);! och formen Haqun&e blir natur-
lig, såsom betydande Håkan, ej Håkanson.
Men härmed är också uppvisadt, att Sundbybrefvet och Skeninge-
stadgan stå i fullständig öfverensstämmelse med hvarandra i fråga
om drots- och marsk-ämbetenas innebafvare. Sundbydiplomet med
sin datering !3’, 1285 — Tibells andra fasta punkt — lämnar ingen
vägledning alls, är för vårt problem alldeles värdelöst. Och ingen-
ting hindrar således nu att föra Skeningemötets datum längre till-
baka i tiden än året 1285.
Däremot träder nu uppgiften om drots Magnus’ död 1285 fram
såsom direkt berörande problemet, sedan han blifvit afslöjad som
en af Skeningemännen. Mötet kan icke hafva varit senare än detta
år — därest man för öfrigt vågar sätta obetingad lit till uppgiften
i fråga, något som handlingarnas tystnad i fråga om honom efter
23, 1285 synes borga för. I annat fall kvarstår hertig Bengts
biskopsutnämning som en säker punkt; den har skett den 4 juni
1286, enligt en krönika, hvilken får fullt vitsord genom D. S. n:r
9207 och 919, som visa oss att företrädaren (Bo) har lefvat ännu
den 14 febr. men Bengt börjat sin verksamhet åtminstone så tidigt
som den 22 sept. detta år.?
Beträffande åter terminus a quo, så kan den icke sökas när-
mare än den 13 juli 1283 (D. S. n:r 767), då Bengt ännu är
domicellus blott,? och den 20 nov. 12583 (D. S. n:r 777 —8), då
! Nominativen är således fullt acceptabel äfven under den förutsättning att
det efterföljande Magnus är genitivform; andra exempel på samma slags konstruk-
tion meddelar Södervall, Några anmärkn. öfver de sv. kasusformerna under
medeltiden, s. 17. Det synes icke alldeles umöjligt att Maguus här verkligen är
tänkt som genitivus; åtminstone synes det ofvanför i listan stående Magnus (ionsun)
snarast böra fattas som en genitivform, placerudt som det är midt ibland klara
genitiver: för formens möjlighet talar ock »birger magnussyni> i Rimkrönikan 1.
rad 1234. Men äfven om detta Magnus efter drossct skulle vara en nominativ.
så är min emendation däraf icke beroende: stadgeskrifvaren har då blott gjort sig
skyldig till ännu en avskolut vid sidan af >magnus ionsun> och >knut mathios-
son>, där beroendet af »insighli> tydligen alldeles fallit honom ur minnet (Ha-
dorpb vid Bjierköarätten trycker >Knut Mathiossons>; men det skulle i tydlig
analogi med den öfriga stilen heta Knuts M:sson). — Jag har för frågans filologiska
sida vändt mig till proff. Kock och Noreen och erbållit deras benägna upplys-
ning, att inga som helst språkliga hinder resa sig emot min läsart, medan den af-
gjordt uppfyller språkets fordringar bättre än den nuvarande. Kock grundar sitt
förord för uppfattningen af Magnus som genitivform dels på analogier från is-
ländskan, dels på de kända dativformerna Magnusse, Magnusi, >»till hvilka
mean något hellre väntar en gen. Magnus än det vanliga Magnusar» (-sa, -see).
Anmärkningen här ofvan om formen Haqun skyller jag helt och hållet prof.
Kocks skarpblick.
2? Det angifna utnämningsdatnm förekommer i Seript. n:r XVIH, s 78.
Årtalet bekräftas af n:r XIV (s. 41) och n:r XIX (s. 87).
3 Han kallas sä icke mindre än tre särskilda gånger i diplomet. Då hans
sigill under samma handling bar hertigtiteln (B. E. Hildebrand, Första serien.
n:r 35), så måste det alltså vara senare ditsatt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
