Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF WACHTMEISTER, HANS SLÄKT OCH HANS FÄLTTÅG 2329
var rättvist för hans nit och drift i tjänsten. Särskildt fram-
trädde dessa egenskaper, när större eller mindre delar af örlogs-
flottan skulle utrustas. 1808 hade han blifvit amiral, och icke
fullt ett är därefter vardt han öfveramiral. Denna utnämning
kan hafva haft sin orsak i att han var örlogsflottans förste man,
som det ej gick an att förbigå, då chefen för arméens flotta,
Lagerhjelke, fick denna grad. Men äfven en annan orsak torde
hafva medverkat till Pukes förmån, nämligen att Adlersparre
ville ha honom till öfverbefälhafvare för ofvannämnda expedition.
Konungens kända förkärlek för sina »gamla kamrater», bland
hvilka Puke jämte amiral O. H. Nordenskjöld synes hafva stått
högst i Karl XIII:s ynnest, har väl mer än något annat gjort,
att Adlersparre lyckades genomdrifva Pukes utnämning.
Detta var en verklig seger för det Adlersparreska partiet.
Puke var nämligen genom sin vän B. B. von Platen nära för-
bunden med detta parti. H. G. Trolle-Wachtmeister säger till
och med, att Puke »var Adlersparres och snart sagdt hela rege-
ringens skötebarn>! Huruvida Adlersparre, på det sätt Pehr
Sparre omtalar, hos konungen genomdrifvit Pukes utnämning till
öfverbefälhafvare må lämnas därhän, så pikant det än låter.?
Georg Adlersparre och Karl Johan Adlercreutz räddade Sve-
riges rike och Sveriges folk från de största faror och förödmju-
kelser genom den statshvälfning, hvars förnämsta ledare de voro.
När de första gången sammanträffade, yttrade Adlersparre be-
undrande till den andre: >Finlands hjälte», hvarpå Adlercreutz
svarade: »Georg Adlersparre, hela Sveriges.» Någon vänskap
uppstod dock aldrig dem emellan, emedan de voro hvarandra
alltför olika i afseende på karakter, skaplynne och begåfning.
En person, som såg den tidens ledande personer på mycket nära
håll, har karakteriserat Adlersparre på följande sätt: »Jag har
aldrig träffat ett ljusare hufvud än denne man, ehuru det ofta
göres onyttigt genom nycker, hvartill han är mera böjd än man
vanligen är. — — Det dröjde icke länge, innan han var brouil-
lerad med alla dem, som utgjorde regeringen, hvilka likväl alla
bjödo till att sluta sig till honom så nära som möjligt, eftersom
de med skäl funno, att han var revolutionens säkraste stöd.
Men det tillhör hans olyckliga lynne att icke kunna sämjas med
andra än underhafvande. Han anser en olikhet i öfvertygelse
I Bil. HI.
2 Se Pehr Sparres ofvan citerade arbete s. 23–29.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
