Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330 A. HAMMARSKJÖLD
som ett bevis på personlig ovänskap — och en ovän förlåter han
icke. När man lägger härtill en af misstänksamhet alstrad be-
nägenhet att höra och tro skvaller, inser man lätt huru många
oundvikliga tillfällen till oenighet skola förekomma i förhållan-
dena med honom.>!
Adlercreutz stod långt under Adlersparre i begåfving, men
han ägde en långt renare och ärligare karakter än denne. Adler-
creutz var par préferance hjälte, men som fältherre var han me-
delmåttig, och titel statsman kan näppeligen tillerkännas honom.
Till sitt skaplynne tycks han hafva varit en man, som älskade
att njuta af lifvet, Hans Järta säger, att han var en vän af
goda middagar; Trolle-Wachtmeister åter skildrar honom såsom
en glad själ, som dansade på Amaranten hela natten före den
händelserika 13 mars. Men en man, hvilken på ett sådant sätt
som han verkställde denna statshvälfning, måste hafva varit icke
allenast en person med mod, utan äfven med fosterlandskärlek
och karakter.
Adlersparre skulle kanske kunnat förlåta Adlercreutz, att
han med honom mäste dela äran för revolutionen, men hvad han
icke kunde förlåta honom var, att han blef och förblef hans ri-
val om makten samt om inflytandet och ynnesten hos konungen.
Med Pukes utnämning till öfverbefälhafvare öfver expeditionen
till Västerbotten har Adlersparre först och främst velat hindra,
att detta befäl skulle uppdragas åt Adlercreutz, men därjämte
skulle denna utnämning vara det första steget till att befälet
öfver rikets hela krigsmakt skulle koncentreras i Adlersparres
och havs meningsfränders händer.
H. G. Trolle-Wachtmeister är icke af denna mening. utan
tror, att Adlercreutz, om han velat, ovillkorligen skulle ha fått
befälet öfver nämnda expedition. Han yttrar sig nämligen om
denna sak följande:
»Frågan här torde, efter min öfvertygelse och enligt med min
uppfattning af händelsen, böra ställas så här: hvarför tog ej ÅA. det
befälet åt sig själf?
Den löpande berättelsen att Adlersparre ej unnade rivalen den —
som så lätt förespeglade triumfen och därför intrigerade befälet ifrån
honom, styrkes af intet, som jag vid tillfället kunde skönja.
Adlercreutz ansågs oumbärlig här hemma och borde ej ett ögon-
blick få aflägsna sin person och det fasta stöd han gaf — från dockan
på den sviktande tronen. Så förekom saken mig då — och detta
! H. G. Trolle-Wachtmeister, Anteckn. och Minnen, I, s. 233.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
