Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336 A. HAMMARSKJÖLD
afga fran befälet. Detta afstyrdes dock af Adlerereutz, som
därom berättar följande:
»Jag fick par hazard veta, att denna sak var ventilerad i stats-
rådet förliden tisdag, hvarför jag attackerat ej mindre konungen än
flere af statsråden och visat orimligheten att i krigsorten kunna ef-
terlefva lagar och författningar och äfven bevist af romerska histo-
rien, att alla civila lagar måste upphöra i krigsorten. Skulle befäl-
hafvarne öfver finska arméen stå till ansvar för allt det våld vi i
Finland utöfvade, borde vi säkert mista lif och egendom. Jag har
gjort jämförelser mellan Västra arméen och den Norra. Den först-
nämnda bar på ett våldsamt sätt våldfört ej mindre grundlagen än
rikets krigs- och civillagar m. m., hvarför nationen öfverhopat den
med ärebetygelser och alla sorters belöningar. Norra arméen, den
enda, som med sitt blod försvarar rikets gränser och själfständighet,
dess befälbafvare, föranledd af de mest trängande omständigheter
samt af nit för att rädda kronans effekter och tvungen vidtaga en
anstalt, som på ett obetydligt sätt afviker från lagarna, hvilka lik-
visst i många mindre betydliga omständigbeter tillåta spöstraff för
gästgifvare och bönder, denne general vill man ställa under justitie-
kanslerens tilltal m. m. Allt detta sade jag ej mindre konungen än
statsråden under ögonen med försäkran, att Norra arméen icke med
liknöjdhet bör anse sin älskade befälhafvare komprometterad för sin
ådagalagda nit och välmening, samt att denna arméen äfven kunde
få det infallet att marschera till Stockholm för att skaffa sig
rättvisa och belöningars.!
Att dessa Adlerercutz yttranden, särskildt dem, som rörde
Västra armeéen, varit ytterst misshagliga för Adlersparre, är na-
turligt. De ha ej heller kunnat annat än ytterligare öka spän-
ningen mellan de bägge mäktiga männen.
Wrede tog mycket illa vid sig öfver denna sak. Den sårade
honom så djupt, att han begärde sitt afsked. De författare, som
behandlat detta krigs historia hafva påstått, att det var harmen
öfver att han hade blifvit ställd under en amirals befäl, som
hufvudsakligen vållade, att Wrede begärde sitt afsked. Hade
detta varit orsaken därtill hade han varit mycket klandervärd
och visat sig föga fosterlandsälskande. Men det var mindre
Pukes utnämning, än att man ville chikanera honom för hans
ofvannämnda förordning, som dref honom till att begära sitt
afsked. Detta hindrades genom Adlercreutz, som bad honom för
Guds skull icke lämna sitt befäl, tilläggande:
121, Bil. V. Om denna skjutsfråga sc vidare detta bref och om »den
absurda nya hållskjutsordningen» "? 7 Bil. V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
