Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366 UNDERRÄTTELSER
Mannen med sammetsmasken var statssekreteraren hos hertigen af
Mantua grefve Ercole Antonio Mattioli. Det är bevisligt att denne
för sin herres räkning 1678 afslöt en traktat med Ludvig om in-
rymmande af fästningen Casale åt fransmännen för en penning-
summa; att han sålde hemligheten före ratifikationen till flere mot
Frankrike fientliga hof; att den förbittrade franska regeringen lät i
tysthet uppsnappa honom — af ingen mindre än den ryktbare
Catinat — och föra honom till fästningen Pignerolo; att hertigen af
Mantua ingenting hade emot en dylik bestraffning, emedan hans
trolöse tjänare bl. a. gömt originalurkunderna till traktaten, för att
själf kunna draga nytta af dem, och endast med svårigbet kunde
förmås att utlämna dem; att hvad man känner om den svarta
maskens förflyttningar ända tills han stannade i Bastiljen passar in
på Mattioli och på ingen annan, och att det slutligen, för att förbigå
åtskilliga andra argument, finns en döds- och begrafningsattest af
den 19 och 20 nov. 1703 för en fånge i Bastiljen vid namn
»Marchioly»; det var samma dagar som den svarta sammetsmasken
enligt andra uppgifter dog och begrofs. Mattiolis — förvandlingen
till Marchioly i den illa skrifna attesten bereder ingen svårighet —
höga ämbetsställning och förnäma börd förklara ju fullkomligt det
undseende, hvarmed sammetsmasken bevisligen behandlades. Kring
verkligheten har emellertid sägnen tidigt spunnit sin fantastiska
väfnad och till detta område bör enligt Funck-Brentano hänvisas
bl. a. anekdoten om den inristade silfvertallriken — enligt andra
uppgifter var det en skjorta, på hvilken fången skulle skrifvit några
komprometterande rader. Och sålunda skulle, såsom det synes,
gåtan härmed vara löst.
— I fjol utfärdade förlagsfirman P. A. Norstedt & Söner ett
upprop i syfte att utröna, huruvida tillräckligt intresse bland allmän-
heten funnes, för att firman utan allt för stora pekuniära uppoff-
ringar skulle kunna våga sig på det omfattande företaget att utgifva
en ny, fullständig upplaga af Svenska adelns ättartaftor, redigerad af
skriftställaren grefve F. U. Wrangel och kaptenen Otto Berg-
ström. Då emellertid anslutningen till det sålunda planlagda före-
taget visat sig allt för ringa, hafva vederbörunde inskränkt sig till
publicerande af ett supplementband, hvilket är afsedt att inrymma
de mångfaldiga tillägg, som äro nödvändiga, för att det för ett par
tre decennier sedan utgifna arbetet måtte kunna fylla en nyare tids
fordringar. Då emellertid ett verk sådant som detta har sitt för-
nämsta värde däruti, att uppgifterna blifva så fullständiga och så
korrekta som möjligt, vända sig utgifvarne i ett upprop, som åtföljer
detta häfte, till svenska adeln samt intresserade samlare af genealo-
giska och biografiska uppgifter med eu anhållan om deras understöd,
hvarpå vi härmed vilja fästa uppmärksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
