Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. WARBURG, KARL AUGUST EHRENSVÄRD 3
konstförhällandena i Sverige och af de nya åsikterna i dessa ämnen
utomlands. Synnerligen intressanta äro de talrika utdragen ur E:s
brefväxling med målaren Masreliez, af hvilka det framgår, att den
senare varit den förres läromästare i de antikiserande teorierna.
Men FE. visar sig hafva en vida friare syn på den äldre konsten
än Masreliez; så t. ex. kan han förstå den tidigaste renässansens
verk; att han beundrat Rubens åtminstone tidigare, visar sig i det
inflytande denne haft på hans egen teckning, såsom prof. W. på-
pekat. Å andra sidan ådagalägger han sin djupare uppfattning
af konsten genom sin kritik af barockens mästare; han kan icke god-
känna den stilriktning, som visar sig i det sätt, hvarpå Peterskyrkan
fullbordades, och han har talrika anmärkningar att göra mot Cochin,
den franske skriftställare, som var hans >»cicerone» bland konst-
skatterna. Öfverallt i E:s omdömen möter oss en själfständig ande,
som har sin egen syn på tingen, vunnen genom eget arbete och
egen åskådning. Originel visar han sig ock i sina reflexioner öfver
etnografiska och andra förhållanden. Hans beundran för antiken
ingaf honom misströstan om att konsten någonsin skulle kunna
blomstra i norden; från sitt studium af Montesquieu hade han med-
bragt tanken om klimatets stora inverkan på folken.
I det tredje kapitlet går förf. särskildt in på en redogörelse för
de skrifter, som blefvo frukten af E:s färd, resebeskrifningen och
»Den fria konstens filosofi» samt promemorian för Gustaf III. Det
filosofiska systemet, om man kan kalla E:s satser så, behandlas
mera kortfattadt, då flera förf. förut ägnat uppmärksamhet åt denna
del, såsom Atterbom, Nyble&eus och Ljunggren i sin jämförelse mellan
E. och Winckelman m. fl. uppsatser. Därjämte anser prof. W., att
>Resan> är af större betydelse.
E:s egendomliga, kanske snarare än originella, korthuggna stil är
bekant. Redan Ljunggren har i en artikel i Posttidningen 1867
påpekat, att den är frukten af ett medvetet konsekvent arbete, och
prof. W. ger läsaren tillfälle till jämförelser mellan de äldre i hand-
skrift befintliga redaktionerna och den tryckta texten. Man kommer
till en vida snabbare och klarare uppfattning af E:s tankar genom
att gå till väga på detta sätt, hvilket, såsom Ljunggren yttrar i den
nyss omtalta artikeln, i fråga om >hvarje annan författare vore ett
nonsens». Men å andra sidan går det icke längre att på Atterboms
manér inlägga hos E. hvarjehanda djupsinnigheter af egen fatabur.
Den mystiska vördnad, som det obegripliga så gärna inger, försvin-
ner, och man frågar sig om detta skrifsätt verkligen är värdt så
stor beundran. Det synes oss uppskrufvadt och kokett, och man
föredrager gifvet E:s naturliga stil, sådan denna vida sannare och
enklare, men dock med sitt originella tycke framträder i hans bref,
ehuru ej heller dessa äro fria från besynnerligheter.
Såsom människa erbjuder E. många både vackra och intressanta
sidor. Synnerligen älskvärda äro hans öppna, okonstlade, hjärtliga
bref till sin hustru, som vittna om det vackraste förhållande dem
emellan. Prof. W. synes i allmänhet hafva föredragit att genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
