Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 ÖFVERSIKTER OCH GRANSKNINGAR
så litet intresse som sjöväsen och militära ting. Redan vid åtta
års ålder blef han kadett,! och det kan således icke vara tal om,
att han själf valt denna bana. Hans fader, den berömde Augustin,
sörjde sedan för att han erhöll en grundlig utbildning i krigsväsendet.
Gustaf III hopade utmärkelser på fadern, och då” denne kort efter
revolutionen afled, öfverflyttade han sin välvilja på sonen, som också
avancerade raskt. Så kunde han redan 1780 haft utsikt att blifva
sekundcehef för skärgårdsflottan; hans håg härför var ej lifligare än
att han föredrog att resa till Italien.? Fyra år senare såg han sig
vid Trolles död kallad till öfveramiral och hade såsom sådan att
förbereda flottan till det ryska kriget, mot hvilket han i det längsta
sökte göra motstånd. Han fann flottans personal sakna nödig ut-
bildning, och hans politiska åsikter gingo ej heller i samma riktning
som konungens. Brefven till bustrun från 1789 års riksdag öfver-
tyga oss därom. I sitt missnöje styrktes E. ock af inflytandet från
hustruns släkt, som tillhörde den fronderande adeln, hvilken usur-
perade namnet patrioter.
E. gick till kriget utan entusiasm, som han själf sade för att
bevara sin faders verk, och det tyckes nästan, som om han ansett
sitt förnämsta mål böra vara att »sauvera flottan», såsom Ankarsvärd
yttrade i ett bref. E. var »icke fullt sig själf i detta krig», beter
det 8 291 och Gustaf III ansåg sig ock hafva skäl till missnöje
med hans ledning af skärgårdsflottan. Man må förlåta konungen,
om han ej kunde uppfatta den >filosofi> E. ådagalade, då han tröstade
sig öfver sitt nederlag genom att rita karrikatyrer! E. drog sig fri-
villigt tillbaka till Karlskrona, fann sig äfven där öfverflödig och tog
så afsked i början af 1790. — Efter Gustaf III:s död blef han öfver-
talad att åter öfvertaga chefskapet för sjöväsendet såsom general-
amiral, men lämnade det åter 1794.
Af sin fader hade E. i arf erhållit ett namn, som denne gjort
till ett bland våra största. Makten i detta namn förde E. till de
mest lysande äreställen, men det gaf åt hans lif en riktning, som
icke stämde öfverens med hans begåfning, fastän hans samtid och
äfven han själf icke hade detta fullt klart för sig. Att han som
ämbetsman hade brister — missvårdade detaljerna —, det insågs
dock äfven af hans vänner.
På ett annat område, konstens, var E. vida mera hemmastadd,
och han förberedde sig en tid allvarligt för öfverintendentsämbetet,
som han hoppades erhålla. Den märkligaste episoden i E:s lefnad
är hans stora färd till södern, åt hvilken prof. W. ägnat andra
kapitlet af sin bok. Det inledes af en orienterande öfversikt af
! I förbigående må påpekas, att prof. W. ej nämner E:s födelseort; jag har
ej heller anvorstädes funnit densamma angifven.
? Hammarskjöld anmärker, att prof. W. förblandat chefskapet för finska
afdelningen af arméns flotta, som E. fick 1777, med chefskapet för hela den sist-
nämnda. Så tyckes visserligen sara fallet a. 30, men på föreg. sida finnes den
riktiga uppgiften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
