Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SERAPHIM, AUS DER KURLÄNDISCHEN VERGANGENHEIT 5
hysa något afvikande tankar, men man följer dock alltid framställ-
ningen med oförminskadt intresse.
Wolimar von Farensbach är ett namn, som är oss från Gustaf
Adolfs tid välbekant. Någon helgjuten bild af mannen hafva vi,
förrän vi erhöllo Ernst Seraphims skildring, icke haft. Vi bafva
blott sett honom framskymta i historien än här och än där. Hvad
vi emellertid också sett är, att öfverallt, där han visar sig, är ofred
och ränker å färde. Öfver ingen mans historia skulle rubriken >en
politisk äfventyrare» bättre kunnat passa.
Den första bekantskap, vi i våra svenska handlingar göra med
Farensbach, är i hans egenskap af förrädare, då han nämligen
såsom hertig Wilhelms af Kurland fältherre till Gustaf Adolf 1617
öfverlämnade den konungen i Polen tillhörande Dtönamände skans,
en handling som lände visserligen till vårt gagn, men dock inga-
londa till hans heder. Och om vi möjligen kunnat vara benägna att
hysa någon tacksamhet mot honom för den gärningen, så sörjde han själf
för, att tacksamheten ej skulle blifva lång, då han genom ett nytt
förräderi strax därpå åter bragte skansen ur svenskarnes händer.
Först efter nio år (år, som för honom enligt hans biograf
varit ganska händelserika, och under hvilka han bl. a. i tre år
suttit i ett turkiskt fängelse) uppdyker han för ett ögonblick åter
på vår horizont i Stockholm. 1626 hade nämligen hans orolige
ande i något numera för oss obekant ärende fört honom hit. ! Det
enda spår vi dock denna gång finna är en kort notis från Gabriel
Gustafsson Oxenstierna till hans broder rikskansleren, hvari det heter:
»Farensbach hafver fått sin afsked och är sin kos. Hafver lofvat
allt godt ut — si credere fas». Tydligen har han varit här, gjort
något anbud samt fått något uppdrag, ehuru misstron mot honom,
såsom synes, ej slumrade.
Efter två år uppträder han 1628 hos Gustaf Adolf i Preussen
och går såsom hans sändebud till Siebenbärgen. Hvad han där i
Sveriges intresse uträttar är intet, men han är outtröttlig att spinna
ränker mot sin skickligare kollega Paul Strassburg, hvars fall han
hardt nära lyckats att bereda, om ej Farensbachs falskhet och lögner
i tid till fullo afslöjats. Någon sändning till Konstantinopel, som
ban själf för Gustaf Adolf föreslog, synes icke kommit till stånd.
I oktober 1629 var han åter i Sverige? och aflade redogörelse för
! Se Axel Oxenstiernas skrifter afd. II. del. 3 sid. 104. Lefnadstecknaren
känner icke denna episod. Han uppger, dock utan närmare redogörelse för eller
angifvande af källor, att F. under denna tid skall bafva varit än i Siebenbörgens
än i V Ks än i fr ä tjänst.
2 Jämför Ax. Oxenstiernas skrifter afd. II, del 1 sid. 536 samt del III sid.
185, där det u ep barligen synes, att Fareusb träffat med k gen i
Uppeala i okt. 1009
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
