Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AKADEMISK DISPUTATIONSLITTERATUR 19
meddela åtskilligt om bolsteinska partiets planer och intrigspel. Det
gamla, äfven af författaren upprepade påståendet, att kejsaren genom
fördragen i Wien på våren 1725 lofvat don Carlos Maria Teresias
hand, torde icke vara riktigt.
Den hannoverska alliansfrågan fick sin lösning genom omröst-
ning i rådet den 14 och 16 juni 1726. Orsaken till denna dubbla
votering är ej rätt klar. Den kan möjligen hafva berott på hol-
steinarnes yrkan den 14 juni på ytterligare uppskof, men recensenten
skulle snarare vilja förklara förhållandet därmed, att den frånvarande
Tessins skriftliga votum, som den 14 Juni i rådet upplästes, egent-
ligen var ett gammalt votum i frågan af den 16 maj, som visser-
ligen tillräckligt angaf hans ståndpunkt men dock var så tidigt
affattadt, att man borde förutsätta, att han till följd af senare till-
komna omständigheter möjligen kunde hafva modifierat sin mening.
Det skulle således varit för att inhämta förnyadt votum af Tessin,
som omröstningens resultat först den 16 juni formligen samman-
fattades till ett definitivt beslut af Sveriges regering.
Wismars pantsättande till Mecklenburg — Schwerin. Af C.
Fr. LUNDIN. Upsala 1892. IV + 87 sid.
Historien om Wismars pantsättning kan inom kort få ett visst
aktuellt politiskt intresse. Det är därföre ett ganska lyckligt funnet
ämne för en specialundersökning, som herr Lundin valt för sin af-
handling. Arkivmaterialet är därjämte tämligen både fullständigt
och begränsadt, och underhandlingen har föga gripit in i den all-
männa politiken, ehuru den var rätt långvarig; den sträckte sig från
början af 1801 till konventionen i Malmö d. 26 juni 1803. Själfva
gången af förhandlingarna erbjuder föga af intresse. Det hela var
väsentligen en penningetransaktion, vid hvilken Sverige sökte afpressa
Mecklenburg så mycket som möjligt.
Herr Lundins utredning bevisar till fullo, hvad som för öfrigt
själfva traktatbestämmelserna ange, att svenska regeringens bestämda
afsikt varit att för alltid afyttra Wismar, och att hela underhandlingen
skett under denna uttryckliga förutsättning från båda sidor. För en
afyttring valde man emellertid formen af pantsättning i stället för
försäljning, för att icke komma i någon konflikt med det tyska rikets
invecklade rättsbestämmelser. som skulle gjort utgången beroende af
kejsarhofvets goda vilja, samt kanske äfven för att icke stöta den
allmänna meningen i Sverige. Man beslöt att i konventionen stipulera
sådana villkor för en återlösen, som garanterade Mecklenburg lika
ostörd besittning för framtiden af det pantsatta området som någon-
sin ett köp. Det skedde genom bestämmelsen, att, om svenska
kronan efter 100 år ville inlösa panten, skulle den, oberoende af
bvilka inkomster Mecklenburg under tiden dragit af Wismars besitt-
ning. utom pantsumman, 1,250,000 rdr hamb. banko, betala tre pro-
cents ränta, årligen lagd till lånekapitalet och förräntande sig med
detsamma. Herr L. beräknar (s. 49 not 1), att om Sverige 1903
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
