Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 ÖFVERSIKTER OCH GRANSKNINGAR
skulle återlösa Wismar, måste det således erlägga något mer än
24 millioner rdr hamb. banko eller omkring 96 millioner kronor.
Sker icke sådan inlösen, anses konventionen förnyad för ytterligare
100 är; från Mecklenburgs sida kan någon uppsägning af lånet
icke äga rum. Det måste medgifvas, att den garanti Mecklenburg
fått gent emot en inlösen af Wismar är tillräcklig! Det kan äfven
förtjäna påpekas, att liksom Sverige sedan 1720 var förpliktadt att
icke befästa Wismar, så är äfven Mecklenburg förbundet till samma
förpliktelse och dessutom till att aldrig tillåta dess användning såsom
krigshamn för någon främmande makt.
Den i det hela väl skrifna berättelsen vanställes af åtskilliga
tryckfel såsom angifvandet af året för Wismars eröfring under det
stora nordiska kriget till 1715 i stället för 1716, hänvisningen för
en uppsats af Techen till 65:e årgången af Jabrbäöcher des Vereins
för Mecklenburgische Geschichte i stället för 56:e, uppgiften att
konventionen finnes tryckt i Martens: Recueil des principaux traités
i stället för Martens: Supplément au recueil etc., det illa aftryckta
citatet ur fredstraktaten i Osnabrick på första sidan m. m. Där-
jämte har författaren (s. 19, not) åtskilliga funderingar om förhållandet
mellan hamburger-banko-riksdalern och det svenska myntet, som
röjer obekantskap med den tidens myntväsen och kursförbållanden.
En större brist ligger i den mycket både ofullständiga och oriktiga
framställningen (sid. 16—18) af den långvariga tvisten mellan Sverige
och Mecklenburg om rätten till Warnemändetull, hvilken fråga ändt-
ligen i samband med Wismars afträdelse fick sin lösning på sådant
sätt, att Sverige alldeles afsade sig alla anspråk. Herr L. har för
sin redogörelse stödt sig på en bilaga till Brelins instruktion, som i
sin ordning torde vara ett sammandrag af en species-facti, hvilken
Lagerbjelke hopsatt ur en del arkivakter. I riksarkivet finnes ett
betydande material för denna frågas utredning, och eburu en djupare
undersökning af Warneminde-tull-tvisten ligger på sidan om ämnet,
borde dock de oriktiga uppgifterna särskildt om villkoren för Warne-
mindetullens förpantning 1714 lätt kunnat undvikas. 5
L. S.
Konung Karl XII:s egenhändiga bref samlade och utgifna af
ErNsT CarRtson. XLVI + 476 sid. med porträtt och facsimile.
Stockhohu, Norstedt & Söner, 1893.
Professor Carlsons länge bebådade publikation af Karl XII:s
egenhändiga bref har i slutet af förra året utkommit och innebåller
icke mindre än 262 sådana — ett resultat, hvartill man bör lyck-
önska utgifvaren, då han hade att göra med en så »slät korrespon-
dent», som Karl XII, med en, som var så lätt att »hindras från
skrifvande». Sådan den nu föreligger, företer samlingen visserligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
