Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARLSON, KONUNG KARL XII:S EGENHÄNDIGA BREF 23
ntom mycket annat utgifvarens reflexioner om den ensidighet, hvar-
med Karl XII >förstirrade sig på genomförandet af en viss plan — —
förbiseende de utvägar, som på andra håll kunde öppna sig.» — Han
bade aldrig mer än en sträng på sin båge. Prof. Carlson gör för
öfrigt i mer än ett fall rättvisa åt konungens förtjänster.
Utg. anmärker, huru brefven visa att Karl XII i början af sin
bana i viss mån var en annan än han sedermera blef. Det kan nog
så vara att det är skillnad mellan de muntra ungdomsbrefven, där
tjugoåringen tycker allt »går lustigt till» eller skämtar med systrarne
och hälsar från Pompe och Snushane eller fröjdar sig öfver en vunnen
seger, och de sista, öfver hvilka en tyngre, allvarligare stämning hvilar.
Jämförelsen är dock något ojämn. Mot omkr. 200 bref före 1709
till ett flertal personer, svara endast 60 bref efter 1709, af hvilka
mer än hälften äro skrifna till systern, Ulrika Eleonora, och många
endast röra rent yttre ting.
Själfva brefven äro, såsom redan antydts, originella, ofta lustiga,
och måste läsas med intresse — dock för historien i egentlig mening
är ej så mycket att vinna och icke är det heller hela Karl XII man
ur dem får fram, det är utgifvarens egen åsikt. En så tystlåten
natur, som denne konung var, säger visserligen icke allt hvad han
tänker, och hvad han säger kanske icke ens alltid får tagas för
kontant. Ett och annat drag framträder dock skarpt och faller i
ögonen. Först och främst, såsom man kunde vänta, krigarlynnet.
»Jag lärer blitva vigder vid soldathopen att lefva och dö i nöd och
lust> är ett af många betecknande drag. >»Det lärer hafva set braf
stolt nt, då I så genast utan respekt för kanonaden eller någon
ting lät rusa på skansen löst och fattade posto där midt för näsan
på dems>, heter det i ett bref till Rhensköld, och efter slaget vid
Fraustadt till densamma: »>jag fröjdar mig öfvermåttan, att herr
Generalen och de brafve regementena haft denna förnöjelsen till att
hålla en så skarp och lustig lek> — men fara värdt är det dock,
att kriget åtminstone till en början blott allt för mycket tedde sig
som en lustig fortsättning på björnjakterna hemma i Sverige. —
Ungdomslynnet, som ger sig luft i många skämtsamma vändningar,
ser man vidare efter hand ödfvergå till ett åtminstone i det yttre
orubbligt jämnmod, som slutligen i form af ett slags fatalism kastar
en egendomlig skugga öfver karakteren (jfr de ryktbara uttrycken
om slaget vid Poltava: sett öde och olyckligt tillfälle> eller 1716:
.attaken har gått lyckligt och väl, men genom olyckliga skott ha vi
mist åtskilliga brafve officerare, som ödet ej ville låta lefva» o. 8. v.).
Enkelheten, släktkärleken, tapperheten och själfbeherskningen, men
icke minst slutenheten äro egenskaper, som brefven ofta röja. Hvad
man däremot har svårare att finna är statsmannatankarna och -pla-
nerna. Man kan knappt vänta dem i brefven till systrarna, åt-
minstone icke i början, och det är ett sällsynt undantag, när han
talar så pass mycket ur hjärtat äfven i det fallet som i det långa
och märkliga brefvet till Ulrika Eleonora af d. 2 sept. 1714.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
