Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAURENTIUS PAULINUS SOTHUS 31
I biografiens andra del har fältet för en själfständigare behand-
ling vidgat sig. Vi finna här först och främst det som torde vara
författarens förnämsta insats, och det en ganska betydelsefull sådan,
då ban nämligen med goda grunder bevisar, att det i Engestr. saml.
förvarade interfolierade exemplaret af 1571 års kyrkoordning med
rättelser och tillägg är 1608 års kyrkoordningsförslag (s. 132—151).
Förf. har genom denna förtjänstfulla upptäckt fyllt en betydlig lucka
i vår kännedom om svenska kyrkans lagstiftningsarbete under ifråga-
varande tid.
Vidare har en källa stått förf. till buds, hvilken varit för hans
föregångare okänd, nämligen de i Vexiö gymn.-bibl. befintliga präst-
mötesprotokollen från Paulini Strengnäsperiod, hvilka man eljes blott
känt genom knapphändiga utdrag i Wallquists Ececl. Saml. (II, s.
143 f.). En fråga t. ex. som genom nämnda protokoll blifvit belyst
är den, huruvida, såsom man ofta antagit, Paulinus lyckats i sina
sträfvanden att i Strengnäs’ stift införa husförhörsinstitutionen (s.
197 f.). Likaledes framgår af ett prästmötesprotokoll af år 1610,
att Paulinus i sitt stift till ovilkorligt bruk infört den i handboken
förekommande nattvardsförmaningen (8. 267). I en af docenten Lund-
ström sedermera utgifven uppsats: Bidrag till kännedomen om Olaus
Martini’s episkopala verksamhet (särtryck ur Samlaren, 1893) före-
kommer ock en af Olaus Martini vid prästmöte 1607 och 1608 gifven
föreskrift af samma innehåll (s. 14). Enligt en randanmärkning (se
not 1) skall initiativet till denna föreskrift hafva utgått från konungen.
Äfven författarens grundliga forskningar i Strengnäs’ domkapitels
arkiv hafva ej blifvit utan resultat. Sålunda visar sig, att Paulinus
tidigare än Rudbeckius i vissa fall användt ett genom adjunktion
vidgadt domkapitel (s. 126). Icke utan värde äro ock redogörelserna
för ett prästexamensprotokoll af år 1629 (s. 299 ff.), prästeden (s.
302 f. jfr Bil. V), Paulini förhållande till Ericus Petrejus Björnlundius
(8. 294 ff.) m. m.
Ett godt fynd är Paulini Problema, några satser, i hvilka denne
på ett för sin ramistiska ståndpunkt karakteristiskt sätt med anförande
af 7 särskilda grunder polemiserar mot användandet af Aristoteles’
etik i kristliga skolor. Nämnda Problema, som framkallade ett gen-
mäle af Jonas Magni, har förf. efter en gammal prästmötesafbandling
in extenso aftryckt (8. 242 not 2).
Genom sitt referat af Paulini inträdesoration såsom biskop: De
Ministerii Ecclesiastici Ellogiis gifver förf. en god inblick i programmet
för Paulini biskopliga verksamhet, hans uppfattning af det kyrkliga
ämbetet och dess olika grader (s. 111—115). Önskligt hade varit.
att förf. utförligare än som skett redogjort för innehållet i Paulini
stora verk: Ethica Christiana. Han har här inskränkt sig till en
rent litteraturhistorisk framställning (s. 202—206). Men det är
måhända hans afsikt att i sin tredje del gifva en sammanbängande
redogörelse för Paulini teologiska åskådning.
Hvad beträffar frågan, om särskilda förhör anställdes med kom-
munikanter och huru 1571 ars kyrkoordnings föreskrift härom upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
