Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KIELTRAKTATEN 35
är ej på långt när så innehållsrikt. Man kan väl icke antaga, att
bland de lagar. hvilkas bibehållande konungen af Sverige utlofvade,
äfven skall räknas den s. k. Kongeloven, så att hvarje bestämmelse,
hvarigenom Norge upphörde att styras af en enväldig konung, skulle
vara ett af Sverige emot Danmark begånget traktatsbrott. Men
byllar man icke denna orimliga mening, så kan man icke säga att
Kieltraktaten innehåller någonting om Norges författning eller det
blifvande styrelsesättet därstädes.
Hvaruti består då den olikhet mellan Norge och Pommern,
hvaråt man gifvit uttryck, det plus som man ville tillförsäkra Norge?
Det kan icke vara att Norge skulle utgöra en förvaltningsenhet —
det innefattades i bestämmelserna om Pommern fullt så väl — icke
uti bevarandet af egen lag, eget beskattnings- och myntväsende, i
den mån sådant kunde sägas vara Norge på direkt sätt tillförsäkradt, ty
Pommern hade löfte om allt detta fullt så tydligt och mera betryggande.
Men här finnes en skillnad, som genom de använda uttrycken antydes.
Pommerns ställning till Sverige hade, med all dess egenart i lag, i
förvaltning, i beskattning, dock alltid varit provinsens och den skulle
enligt Kieltraktaten så förblifva i förbållande till Danmark. Pom-
mern, likasom i äldre tid ett par af Östersjöprovinserna, kunde väl
hafva en viss provinsiell själfständighet, men hörde dock alltid till
de »Sveriges krona underliggande provinser». Att om dessa säga att
de såsom hertigdömen m. m. voro med Sverige förenade under en
konung skulle utan tvifvel ansetts såsom ett olämpligt, ett det
verkliga förhållandet icke motsvarande uttryck. Orden: >Norge skall
vara ett konungarike, förenadt med Sverige», utgöra därför ett slags
löfte, ett slags förespegling om att jag så må säga en viss jämnlikhet,
ett visst ställande i jämnbredd med Sverige, hvilket man icke skulle
tillåtit sig i afseende å Pommern.
Men blef då icke Norge genom Kieltraktaten afträdt till Sverige?
Traktaten afslöts mellan Sverige och Danmark, således å ena sidan
å Sveriges vägnar. Den innefattade en eftergift för Sveriges ford-
ringar, och afträdandet skedde såsom en förmån för Sverige. Det
kan därför visst icke sägas vara ett afgjordt oriktigt uttryck, att
afträdandet skedde till Sverige. En afträdelse till ett land kan afse
att det afträdda området skall införlifvas med det rike, hvartill af-
trädandet sker, och sålunda blifva likstäldt med rikets äldre delar.
eller att det skall behandlas såsom ett lydland därunder. Men det
är äfven möjligt att låta det afträdda området få en unionell ställ-
ning till det gamla riket, och den fördel, som häruti kan ligga för
det gamla riket, och den önskan, det därför hyst om en sådan för-
ening, kunna berättiga till att anse det fördrag, hvarigenom om-
rådets gamle härskare ställer det till den segrande statens förfogande
för ändamålet, såsom ett afträdande från det land, som tvungits
gifva efter, till det land, som fått sin vilja fram.
Det torde få anses visst att, såsom Carl Johan uppgifvit, det
var han, som föranledde insättande i Kieltraktatens Art. IV af orden:
set formeront> o. s. v. i stället för de först föreslagna. Man kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
