Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KIELTRAKTATEN 37
verkan. Anmälaren instämmer emellertid af fullaste hjärta i de re-
sultat, till hvilka Rydin i sin bok »Föreningen emellan Sverige och
Norge» i detta ämne kommit, resultat som äfven gillas af de båda
författare, hvilkas arbeten utgöra anledning till denna uppsats. Sedan
Danmark löst Norge från bandet till Danmark, hade Norges in-
vånare rätt att själfva taga under öfvervägande, om de ville foga
sig efter Kieltraktaten, eller om de trodde sig till att, i strid med
den, ordna sig på annat sätt.
Det norska folket erkände, såsom bekant. icke Kieltraktaten.
gäfvo sig en författning och valde sig en konung. Därpå följde
underhandlingar, så ett kort krig, samt efter nya underhandlingar
unionens afslutande. Hufvudsyftet i hbrr Auberts och Yngvar
Nielsens böcker torde vara att visa, att denna union rättsligen
icke grundar sig på Kieltraktaten utan på de mellan Sverige och
Norge ingångna öfverenskommelser. Anm. är härutinnan med de
ärade författarne fullkomligt ense. Uti dessa öfverenskommelser kan
till och med sägas ligga ett visst frånträdande af denna traktat.
Detta ligger icke uti beskaffenheten af Norges författning eller af
föreningsvillkoren. Kieltraktaten hade därom sagt ingenting, och
hvarje förening mellan Sverige och Norge, huru som helst ordnad.
blott att de hade samma konung, får rum inom Kieltraktatens vida
ram. Ej ens den omständighet, att Norges författning beslöts af
Norges representation och att Carl XIII godkände den endast
med de förändringar, hvarom han och stortinget kommo öfverens i
och för unionens skull, kan, enligt anmälarens mening — därutinnan
motsatt de ärade författarnes, då de tala om konventionen i Moss —
sägas vara ett verkligt fräånträdande af Kieltraktaten. Väl är det
sant, att Sverige genom denna traktat i förbållande till Danmark
måste anses oförhindradt att själft bestämma föreningens närmare
beskaffenhet. Väl sant äfven att, om än de svenska statsmännen
tänkte sig Norges ställning och författning ordnade under samråd
med norska förtroendemän, de antagligen menat att beslutanderätten
i dessa frågor i sista hand skulle tillhöra svenska regeringen, och
att det sätt, hvarpå Norges författning och föreningsvillkoren kommo
till — genom beslut af Norges storting samt underhandling mellan
Sverige och Norge — haft en mycket stor betydelse för denna för-
fattnings och föreningsvillkorens beskaffenhet. Men i Kieltraktatens
ord finnes ingenting, som strider emot eller förhindrar det tillväga-
gående, som blef det verkliga. Naturligtvis blef föreningen faktiskt
fullbordad först genom öfverenskommelsen med Norge. Men det
låter väl tänka sig att, utan annan afvikelse i öfrigt från hvad som
verkligen skedde, denna öfverenskommelse haft formen af ett Norges
accepterande af Kieltraktatens Art. IV. Så skedde emellertid icke.
Det sätt, hvarpå stortinget gick till väga, visar huru noga stortinget
var att häfda, att likasom föreningen blef faktisk först genom öfver-
enskommelsen med Norge, så hade den sin rättsliga begynnelse i
denna, ieke i Kieltraktaten. Och Sveriges sätt att gå till väga
måste anses såsom ett Sveriges medgifvande af denna ståndpunkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
