Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 ÖFVERSIKTER OCH GRANSKNINGAR
alltså välja neutrala uttyck, som lämnade frågan hvem som var
Norges konung oafgjord. Konventionen i Moss säger sig därför
vara afslutad mellan kronprinsen af Sverige i konungens af Sverige
namn och >»den Norske regering.. Den tular konsekvent om »H. K.
H. prins Kristian» och om >»konungen af Sverige» och tillägger
således hvarken den ene eller den andre titeln Norges konung.
Men genom att tala om att konungen af Sverige lofvar att antaga
den grundlag, »som är utarbetad af de deputerade vid riksförsam-
lingen i HEidsvold» och att däruti icke föreslå andra förändringar
än som voro nödiga för rikenas förening; att icke förfölja någon
för åsikter, han förut må hafva uttalat emot rikenas förening, samt
att behandla civila och militära ämbetsmän med den hänsyn och
välvilja, som högsta makten är dem skyldig o. s. v., visar denna
konvention att den utgår från förutsättningen af en förening mellan
Sverige och Norge och af Carl XIII såsom den, som skulle såsom
konung regera äfven öfver Norge. Men tills vidare skulle styrelsen
föras af statsrådet. Hr Y. N. omtalar huru, för att undvika svårig-
beten i hvems namn regeringen skulle föras, Björnstjerna hittade på
att regeringsbesluten skulle undertecknas af statsrådet med formeln
»paa allerbeieste befaling», hvilket ju hvardera parten kunde tolka
på sitt viss — Då det talas om Kristian Fredriks afträdande från
sin ställning, uttryckes detta så, att han förpliktar sig att i nationens
händer återlämna — icke sin konungavärdighet, någon sådan erkän-
des ej -— utan >»le pouvoir executiv>, hvarmed han var beklädd.
I konventionens sätt att omtala konungamakt, statsråd och
storting finner nu hr Aubert ett erkännande af Fidsvoldsgrundlagen
och dess institutioner såsom redan giltiga och därigenom af Norges
suveränitet, alltså ett uppgifvande af Kieltraktaten. Det starkaste
uttrycket torde väl vara det i Art. 1 förekommande> la constitution
existantes. Men först är att märka, att konungen af Sverige väl
hade svart att i konventionen bestrida den grundlag, som han i
Art. 3 lofvade att antaga, hvarmed icke är förnekadt att ordet
»existante» innebär ett erkännande att den redan existerade. Men
ett erkännande af ett faktiskt förhållande såsom faktiskt, likasom
ett erkännande af att personer funnos som fungerade såsom stats-
råd, innefattade naturligtvis alls icke med nödvändighet ett erkän-
nande af detta förbållandes eller detta statsråds rättsliga tillkomst
eller bestånd. Det högsta man synes anm. kunna säga är, att den
omständigbet, att Carl Joban fogade sig uti begagnande af fraser,
som lämnade den omtvistade frågan om Sveriges rätt på grund af Kiel-
traktaten oafgjord, kunde gifva anledning antaga att, blott föreningen
kom till stånd, frågan huruvida dess rättsliga basis skulle vara
Kieltraktaten icke skulle anses vara af den väsentliga vigt för
Sverige, att en fredlig uppgörelse skulle stranda därpå. Och så
visade sig ock vara förhållandet.
Allt detta har emellertid för anm. egentligen endast ett historiskt
intresse. Ilan är, såsom sagdt, alldeles ense med hrr Aubert och
Yngvar Nielsen, att den nuvarande unionen både faktiskt och rättsligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
