Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KIELTRAKTATEN 41
bör dateras från öfverenskommelsen med Norge. Men han menar
att, då man har en god och stark sak att häfda, gör man oklokt
att till försvar för den framkomma med skäl, som icke hålla profvet.
Hos motståndare eller tveksamme vållar sådant lätt misstro äfven till
de dugande skälen.
Ett af ändamålen med hr Y N:s bok är, enligt haus egen
uppgift, att bemöta Björlins arbete: »Kriget i Norge 1814», särskildt
i dess politiska del. Man finner ock hos den förre flera mer och
mindre viktiga, mer och mindre befogade anmärkningar och upp-
lysningar med anledning af nämnda arbete. Några må nämnas så-
som ägande mera allmänt intresse. Hr Y. N. upplyser (sid. 39),
att i 1814 års krig endast en norsk officer om 65 års ålder förde
ett mera själfständigt befäl, men att flertalet af härens >ferere» voro
mellan 50 och 60 år. Björlins uppgift (sid. 42) att gällande norska
befordringsföreskrifter m. m. >fyllde de högre befälsställningarna med
ålderdomssvaga och bräckliga officerare» synes således vara en öfver-
drift. — Hr Y. N. tadlar hr B. för det denne, efter den förres me-
ning, fäller alltigenom nedsättande omdömen om den tidens norska
officerskår. I anm:ns tanke är hr B:s fel i detta stycke egentligen
att han skäligen kritiklöst anför yttranden från olika källor, yttranden,
som ej alltid stämma öfverens. Något bestämdt eget omdöme i saken,
där han drager slutsatsen af de mer och mindre stridiga uppgifter,
han på olika ställen i sin bok meddelar, erinrar sig anm. icke.
Hr Y. N, bjuder nu skäl, — däribland omdömet af den österrikiske
kommissarien Steigentesch, —- som synas visa att det icke är rätt
att fälla en allmän förkastelsedom öfver den tidens norska officers-
kår och att de svenska antecknarne yttrat sig för strängt. — IHr Y. N.
omtalar vidare (sid. 74), att det norska statsrådet haft stora be-
sänkligheter emot den bestämmelse i Moss-konventionen, enligt hvil-
ken regeringen i Norge tills vidare skulle föras af statsrådet, och
att hr Björlins berättelse (sid. 311) att Skjöldebrand i ett bref till
kronprinsen uppgifvit raka motsatsen beror på en missuppfattning
af Skjöldebrands ord. Brefvets ordalydelse i denna del meddelas af
hr Y. N. och visar otvetydigt att den senare har rätt.
Hr Y. N. uppgifver slutligen (sid. 72), att det s. k. ultimatum,
som Carl Johan den 13 augusti beslöt sig att afsända, är likalydande
med de förslag, som samma dag framlades för norska statsrådet,
och att det alltså i själfva verket innefattar ett Carl Johans god-
kännande af det förslag, som Björnstjerna tillsändt honom. Upp-
lysningen är utan tvifvel af stort intresse. Björlins framställning
(sid. 301 o. f.) strider emellertid icke egentligen häremot. Då
Björnstjerna sände sitt förslag till Carl Johan, var det ännu icke
af norska regeringen godkändt. Att Carl Johan i sak antog det,
framgår äfven af Björlins framställning, enligt hvilken Carl Johan
skref till Björnstjerna, att han låtit vidtaga några ändringar i språk-
ligt afseende, men icke ville ändra något i grunderna. Då Carl
Johan ännu ej visste af något godkännande från Kristian Fredriks
sida, kunde han ganska väl betrakta och benämna detta förslag så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
