Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AKADEMISKA AFHANDLINGAR 47
att få den gamla traktaten af 1661 reviderad, slutligen i mars 1802
utan förbehåll måste tillträda. — Äfven med Ryssland återstod en
uppgörelse. Svenska regeringen önskade enligt kejsarens löfte få
ersättning för sina rustningar för Sundets försvar. Men sådan väg-
rades. Härmed var uppslag gifvet till ett fientligt förhållande mellan
Sverige och Ryssland. Förhållandet till Danmark hade jämväl efter
neutralitetsförbundets upplösning blifvit bittert. Svenskarnes ute-
blifvande från Sundet vid Köpenbamnsslaget och danskarnes separata
aftal med England väckte ömsesidig ovilja. En brytning mellan de
båda skandinaviska rikena syntes ej långt borta. Ett under dessa
omständigheter försökt närmande till Frankrike ledde till intet.
Så stod Sverige efter förbundets upplösning helt och hållet
isoleradt, i spändt förhållande till flere makter.
. LJ
LJ
De bägge sista bland de ofvan nämnda skrifterna — hr Key-
Åbergs afhandlingar — beröra Sveriges diplomati under ett par af
de allra märkligaste åren af Sveriges historia, de år, då de aftal
ingingos och de händelser förbereddes och inträffade, som tycktes
leda till Sveriges fall och verkligen ledde till den sorgligaste till-
dragelse, vårt land någonsin upplefvat. En skildring af Gustaf
Adolfs utrikespolitik under dessa år — hans egen, ty han och ingen
annan dref den — skulle vara af ett synnerligt intresse, ty vår
litteratur saknar en ingående och pålitlig framställning däraf. Den
officiösa framställning, som året efter Gustaf Adolfs fall såg dagen i
Granbergs »Historisk tafla af f. d. konung Gustaf IV Adolfs sednaste
regeringsår», är visserligen, ehuru kort, ganska innehållsrik, och de
talrika bilagorna ge den ett visst värde, men pålitlig är den knappast.
De enskilda händelserna kunna vara korrekt berättade, men äro
ofta försåtligt grupperade, och dagern, som faller öfver taflan, är
sådan, att betraktaren, om han ej är alltför kritisk, måste tro sig
stå inför ett kaos af hufvudlöshet, orimlighet och vanvett. Detta
intryck var taflan afsedd att lämna, och det må medgifvas, att den
är målad med rent af beundransvärd talang. Att den nya regeringen
skulle vilja se en uppfattning af Gustaf Adolfs utrikes politik, sådan
som >»taflanss, allmänt omfattad är naturligt nog, men det vore
märkligt, om samma uppfattning ännu vid århundradets slut skulle
vara helt och hållet obestridd. Hvarje bidrag till en mera fördomsfri
framställning däraf är därför välkommen. Det är af vikt att i rent
ljus få se hvarje steg, som ledde till Fredrikshamn. En kortfattad,
men innehållsrik, klar och angenämt skrifven öfversikt af Sveriges
utrikes politik under ifrågavarande tid är gifven i det utkomna
bandet af generalstabens i stort anlagda verk Sveriges krig 1505
och 1509. — Hr Key-Abergs afhandlingar ge ej en fullständig
framställning af den svenska utrikespolitiken under Gustaf IV Adolfs
senaste regeringsår; förf. har inskränkt sig till att redogöra för
Sveriges och Storbritanniens diplomatiska förbindelser 1804—1309,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
