Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 ÖFVERSIKTER OCH GRANSKNINGAR
eburu han här och där får tillfälle att kasta blicken på sidan om
sitt egentliga ämne.
I den förra af de bägge afhandlingarna knyter sig hufvud-
intresset vid framställningen af uppkomsten af och innehållet i de
alliansfördrag, genom hvilka Sverige blef en af deltagarne i den
tredje koalitionen. Korrektare och fullständigare än sina föregångare
(Granberg och Schinkel-Bergman) utreder förf. hvad hit hör. Först
redogör han för de förhandlingar. som under året 1804 fördes mellan
Sverige samt England och Ryssland. Härunder hade Sverige upp-
manats!’ att deltaga i en cventuell koalition mot Frankrike, men ej
minst Gustaf Adolfs begäran, att vid krigets början en förklaring
skulle utfärdas af innehåll, att krigets ändamål vore bourbonernas
restauration, kom underhandlingarna i stället att mynna ut i kon-
ventionen med England den 3 dec. 1804, hvilken gaf Sverige 60,000
pd sterl. (hvarmed förf. rättar Schinkel-Bergmans uppgift), till för-
stärkandet af Stralsunds försvar. Traktaten förbinder emellertid ock
konungen af Sverige att under kriget mellan England och Frankrike
tillåta samling och organisering af bannoverska trupper i Pommern;
dock att denna bestämmelse, som förutsätter, att Sverige vore att
betrakta som krigförande makt, först följande vår träder i kraft.
Konungen var missnöjd med traktaten; den band hans händer. Han
ville ej ännu åtminstone betraktas som krigförande. Också afgaf
Ehrenbeim vid ratifikationernas utväxling en note explicatoire, i
hvilken K. M:t sade sig vara försäkrad, att, om Stralsunds försvar
nästa vår kunde komma att kräfva förstärkning, innan konungen
vore färdig att förklara sig som krigförande makt, och om således
detta villkor ej var fylldt — att Sverige var krigförande makt —
artikeln om truppsamling ej då skulle komma att tillämpas. Förf.
säger, att genom denna not fördragets offensiva natur ansenligen
förmildrades. Detta är väl för mycket sagdt. Noten är en ensidig
svensk tolkning af fördraget, hvilken ej band den engelska regeringen,
om den ville, enligt fördraget, våren 1805 organisera trupper i
Pommern.” Granberg kallar ej alldeles utan skäl denna allians
offensiv. — Det dröjde ej länge, förrän ett nytt steg togs i krigisk
riktning. Mellan Ryssland och Sverige afslöts ett fördrag d. fy jan.
1805 — förf. meddelar, att det undertecknades först d. ’7 2 0
1 mars.
detta bar man hittills haft en tämligen oredig uppfattning. Hufvud-
fördragets viktigasto bestämmelse är den, som förpliktar de förbundne
till krig mot Frankrike, så snart dess i Hannover förlagda trupper
öfverskrida sina kvarter. I dylikt fall skulle Sverige ställa 20- å
25,000 man i fält. Men hemliga artiklar bestämde, att, om Ryss-
land Iyckades vinna en kontinental stormakt för ett uppträdande
mot Frankrike i syfte att återställa den europeiska jämvikten, offen-
! Jfr Granberg, a. st. I. 11.
> Egendomligt är, att Ehrenbeim sökte neka, att Sverige enligt ifrågavarande
art. 4 i fördraget — oafsedt noten — var skyldigt att våren 1805 mottaga
engelska trupper i Pommern (se dep. t. Stedingk "5/s 1805).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
