Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 ÖFVERSIKTER OCH GRANSKNINGAR
svenskar fälldes d. 19 sept., under det Canning i London d. 22
framställer den mening, att Seland af de engelska trupperna skulle
utrymmas — och sedan var det ej vidare tal om ockupation. —
Den senare och längre delen af afbandlingen har till föremål »det
nya förbundet mellan Sverige och England febr. 1808—mars 1809>.
Här fäster man sig bl. a. vid innehållet i en skrifvelse till envoyén
Adlerberg d. 14 febr., där kanslipresidenten framställer såsom ko-
nungens afsikt att i det yttersta försvara Finland: >Vi skola slåss
om Finland fot för fot. — — Norge och Seland ersätter ej hvad
i Finland förloras. Bytet kan bli en nödbjälp, men ej ett fritt val>.
Uttrycket förtjänar bevaras, åtminstone lika väl som den anteckning
af den unge H. G. Wachtmeister, att konungen betraktade Finland
såsom förloradt och ej brydde sig om detta land, en uppfattning af
konungens åsikt, som sedan ingått i litteraturen. Med afseende på
planerna på Seland våren 1808 har förf. åtskilliga uppgifter, ägnade
att beriktiga Granberg. Beträffande den engelska hjälpkåren under
general Moore meddelar förf. ock en och annan ny detalj. I sam-
manhang bärmed må erinras om det bref från kanslipresidenten till
Adlerberg af d. 7 juli, som meddelas och i hvilket den svenska
regeringen uttalar sin uppfattning af händelsen och där en tämligen
naturlig misstro mot engelska regeringens verkliga afsikter framlyser.
Händelserna från de första månaderna af 1809 behandlas i största
korthet; förf. hänvisar mest till andra framställningar. Så hvad
angår det vanvettiga beslutet att bryta med England (24 febr.),
ett beslut, som lika hastigt återtogs som det fattats, men som fyllde
England med rykten och svenske män med de allvarligaste farhågor.
Betecknande för dessa senare är en egenhändig biljett, som presi-
denten Lagerheim lät åtfölja ett sitt ämbetsbref till envoyén Brinkman.
Han skrifver: >Ingen dödlig kan förutse utgången, men väl att spelet
är högt. Mänga svenska skepp ligga lastade med salt och andra
varor i edra hamnar. Gör allt hvad göras kan att med allra första
köra dem på hemvägen.> Så skref L. ännu d. 26 februari. I
följden af de mellan regeringen i Stockholm och dess sändebud i
London växlade skrifvelser saknar man hos förf. den sista, som i
Gustaf Adolfs tid skrefs till envoyén i London, den, i hvilken
konungen, efter erhållen pålitlig underrättelse om Adlersparres an-
marsch ber sitt ombud »på det enständigaste yrka en betydlig remissa
af silfver så hastigt som möjligt är jämte en respektabel flotta, som
åtminstone hindrar rikets fiender att draga parti af den högst be-
klagliga söndring, som inom landet uppstått>. Men den berör ju ej
de förhandlingar, som äro föremål för förf:s skildring. !
! Några små misstag torde börn påpekas. Brinkman afreste från London
först d. 22 maj, ch. d’affaires Brandel först d. 12 juni. Rehausen bodde ej i
London, men ett par mil söder därom i Kent (s. 100). Engelske ch. d’atfaires
Fosters uamn skrifses af förf. på ett par ställen Forster.
AM. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
