Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA SKRIFTPROF 53
Svenska Skriftprof från Erik den Heliges tid till Gustaf III:s,
efter original i riksarkivet och k. biblioteket i ljustryck utförda
vid generalstabens litografiska anstalt samt i boktryck återgifna
af EMIL HILDEBRAND, ÅLGERNON BÖRTZELL och HARALD WIESEL-
GREN, Första häftet. Medeltiden. 25 pl. med 39 n:s. Stock-
holm 1894, Norstedt & Söner. Pris 15 kronor.
Föreliggande häfte omfattar medeltiden och stannar således vid
en tidsgräns i paleograftiskt hänseende lika bestämdt utstakad som
någonsin i historiskt. Icke som om medeltidsskriften ej stod i fullt
organiskt samband med den närmast följande tidens, men detta gäller
egentligen tidehvarfvets senaste period, då skrifkonsten förlorat sista
återstoden af konst.
Arbetet lär komma att fortsättas ända till Gustaf IIl:s tid.
Skriftprof från så sena dagar hafva väl egentligen endast kuriositets-
värde, såsom framställande märkliga personers autografer o. d., men
kunna aldrig meddelas i så stort antal, att de bilda ett undervis-
ningsmateriel i paleografi, om ock fyndigheten att lösa de kinkiga
frågor en usel och vanvårdad skrift framligger, genom dem i någon
mån skulle kunna uppdrifvas. Detta beror på det val, som kommer
att göras. Ivad åter medeltidsskriften angår, kan densamma anses
vara i märkvärdigt hög grad konstant. Orsakerna, att den så i det
längsta bibehållit sig och först mot slutet förföll, ligga till en del
däri, att dess anseende såsom konst först då undergräfdes, när bok-
tryckarekonsten helt hastigt kom i flor och tog hand om märkliga
skrifters reproducerande utan att anlita skrifvarnes omsorgsfullt
skurna pennor och linierade pergament.
En annan kanske mäktigare orsak var materialets dyrbarhet,
som anbefallde både hushållning med utrymme och noggrannhet i
prentet. Det var ock denna omständighet, som för medeltidens skri-
benter dikterade drakoniska lagar, hvilka komma eftervärlden till
godo. Noga iakttogos de en gång stadgade förkortningsreglerna, sa
att i hur sammandragen form än det då gängse universalspråket,
latinet, återgafs, kunde man i det ena landet med full säkerhet läsa
den text, som skrifvits i det andra. Och likasom man undvek att
slösa med bokstäfver, så gjorde man ock i allmänhet med ord.
Undantag, och därtill ganska väsentliga, gjorde väl härvidlag en och
annan kyrklig skrifvelse, i synnerhet påfliga bullor med sina ofta
tålamodspröfvande ingresser, där man under genomvadandet af en
störtflod af ord, längtar att komma öfver till den punkt. hvarest
innebället kan anses begynna. Regeln var dock att vara så fåordig
som möjligt, och detta förhållande kan i viss mån sägas hafva gifvit
åt hvarje ord i en medeltids-text ett högre värde, en större vikt än
i skrifter från senare tid. Man märker detta bäst, då man råkar
på ett i texten skadadt eller otydligt ord; i de allra flesta fall vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
