Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK HISTORIA OCH MODERN TYSK HÄFDATECKNING $83
Sveriges medeltidshistoria synes öfver hufvud taget ej finnas
till för utländingen. Åtminstone är den uppmärksamhet Prutz
däråt ägnar den minsta tänkbara. Endast på tal om Hansan,
Tyska orden 0. s. v. vänder han någon gång blicken åt detta håll.
Ett par prof på dessa sidoblickar må anföras. Konung Albrekt,
som sid. 306 i andra bandet uppgifves som Magnus Erikssons
>Neffe», framställes å följande sida som drottning Margaretas syster-
son och slutligen sid. 315 som f. d. konung i Danmark. Det
tyckes vara en förväxling med Margaretas systerson Albrekt d. y.,
som föranledt dessa uppgifter. Sid. 309 skylles det holsteinska
kriget på Margaretas i st. f. på Eriks »oroliga ärelystnad». Vårt
bästa medeltidsminne, Engelbrekt, fins ej ens nämndt, men väl
Krister Nilsson och Karl Knutsson, hvilken senare för öfrigt (s. 496)
ömsevis benämnes Karl Knudson Bonde, Knudson Bonde och blott
Knudson. Sid. 496 uppgifves, att danska och svenska riksdagen
samma år (1439) afsatt Erik och upphöjt Kristoffer på tronen.
Har vår medeltidshistoria af Prutz sålunda i det närmaste
lämnats oberörd, så röjer Schiemanns arbete redan genom sin
titel, att där ej mer kan vara att vänta än på sin höjd en öfver-
blick af svenskarnes äldre förbindelser öster ut.
Varägo-ryssarnes svenska härkomst anser Schiemann af den
ryske akademikern Kunik satt utom vidare tvifvel, och bans arbete
beaktar äfven de närmast följande varägfurstarnes beröring med
Sverige. Om Johan Sverkerssons, Torgils Knutssons och Magnus
Erikssons företag åt öster nämnes intet, men däremot meddelar
andra bandet åtskilliga detaljer rörande de estländska böndernas
förbindelser med svenskarne mot sina tyska herrar på 1340-talet
och om Sveriges inblandning i de livländska oroligheterna på Sten
Sture d. äs tid. Efter att sålunda ha betonat Sveriges långt till-
baka gående förbindelser med dessa länder lämnar förf. en rätt
utförlig skildring af Sveriges andel i de slutliga striderna om svärds-
riddarnes arf. Rland egendomliga misstag må nämnas, då förf. sid.
305, band 2, förflyttar Gustaf I:s dödsdag till den 27 sept. 1561 och
då sid. 392 i samma band afslutandet af Altmarksfördraget 1629
förlägges till Lubeck. .
Af mera allmänt intresse är von Bezolds reformationshistoria.
Framställningen stannar här ej inom Tyskland, utan spelar ut öfver
bela världsdelen. Om man undantager några enstaka detaljfel, så-
som då Stockholms blodbad, sid. 719, förlägges till dec. månad och
Kristian II:s död, sid. 723, till år 1544, vittna förf:s uppgifter,
äfven där Sverige beröres, om god sakkännedom.
Särskild uppmärksamhet förtjänar v. Bezolds påvisande, huru-
som de stora politiska kombinationer, som 100 år senare skulle be-
trygga reformationen, redan nu mer än en gång varit ifrågasatta.
Hvad Gustaf Adolf utfört har dunkelt föresväfvat hans farfar. Så-
väl han som Fredrik I i Danmark visade benägenhet att ansluta
sig till Torgauförbundet, fastän Gustaf I härvid säkert vida mer
leddes af önskan att erhålla än att själf lämna understöd. Då år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
