Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 ÖFVERSIKTER OCH GRANSKNINGAR
för sitt deltagande i kriget mot Napoleon var att därvid så mycket
som möjligt spara svenskt blod.> Kronprinsens ställning i landet
var ingalunda nog stark att alldeles trotsa opinionen, och han
kunde lätt drabbas af samma förebråelse, som med skäl gjorts
Gustaf IV Adolf, att hafva uppoffrat fäderneslandets söner och till-
gångar för en sak, som icke var fäderneslandets. — Att denna
enkla sanning, att kriget mot Napoleon på intet sätt hade samma
betydelse för Sverige som t. ex. för Preussen, äfven varit erkänd af
främmande makter, framgår likaledes af det sätt, hvarpå England
fördelade sina subsidier mellan dessa båda stater. Oncken, som
ej vet ord nog skarpa för att uttrycka sin harm öfver denna för-
delning, har nog i det hufvudsakliga rätt, då han söker förklarings-
grunden härtill i den engelske prinsen-regentens önskan att vinna
Karl Johans medverkan till upprättandet af ett mäktigt hannoveranskt
rike, som skulle ärfva Preussens inflytande i Nord-Tyskland; däremot
tager han säkert miste, då han gör fullt allvar af det intresse, som
Karl Johan — för att ytterligare egga engelska hofvets offervillig-
bet — lade i dagen för den hannoveranska storstaten.
Lars von Engeström berättar,! att han vid kronprinsens afresa
till Tyskland sagt honom, att det i följd af Sveriges folkfattigdom
blefve svårt att upprätta en uy här, ifall den nuvarande förstördes.
Prinsen hade härpå gett Engeström sitt hedersord att spara hären
och därför äfven uppgett det skälet, att vore denna armé borta,
skulle både han och riket blifva öfvergifna af bundsförvanterna. —
»De allierade klagade liksom våra unga krigare öfver att Karl
”ohan höll detta löfte; men hur skulle det gått vid norska in-
urrektionen, ifall vi ej haft vår tyska här att skicka mot norr-
männen ?»
Att Karl Johan ej i onödan skickat sitt svenska folk i elden,
är ett oförnekligt faktum; att han deltagit i kriget för att vinna
Norge likaså. Men får man därför säga, att ban förrådt den ge-
mensamma saken? Eller att han svikit sina förbundsförpliktelser, där-
för att han sökt uppfylla dem så, att de ej skulle lända hans nya
fosterland och hans egen ställning därstädes till fördärf? Han delar
i så fall anklagelsen med de öfriga allierade. Sedan preussarnes
strid pro aris et focis är slutad, svalnar äfven deras stridsifver,
och under franska fälttåget i början af 1814 skrifver själfvaste
Bälow: »Die preussische Armee muss nicht vernichtet werden, wenn
Preussen eine Rolle unter den verbindeten Mächten spielen soll.>?
Likaså bade en hvar af de förbundna makterna gått till striden
med planer på att återvinna hvad de genom Napoleon förlorat,
somliga mera därtill, och att Sverige nu eftersträfvade Norge i st. f.
det under Napoleonskrigen förlorade Finland, var ej underligare,
än att t. ex. Preussen tog delar af Sachsen i stället för hvad det
under det föregående kriget förlorat i Polen.
! Minnen och Anteckningar, band ?, sid. 206. — Jfr Schinkel-Berg-
man, del 7, sid. 99 f.
? Oncken, HN, s T5U.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
