Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 ÖFVERSIKTER OCH GRANSKNINGAR
hela fälttåget igenom. Gent emot de preussiska trosartiklarne
att fälttågets lyckliga gång endast möjliggjorts genom Biälows med
fleras behjärtade ingrepp mot öfverbefälhafvarens stämplingar, på-
står Wiehr, att segrarne vid Grossbeeren, Hagelberg och Denne-
witz just varit det beräknade resultatet af -kronprinsens disposi-
tioner, att tvärt om Bäölow flera gånger genom olydnad förminskat
framgången och ännu mer skulle gjort det, ifall den förstnämnde
följt hans anvisningar.
Kronprinsens metodiska krigföring, i hvilken tyskarne alltid
gärna velat se en yttring af hemligt förstånd med fienden, rätt-
färdigades dock både af erfarenheten och utgången. Han hade i
föregående års ryska krig sett det fruktbara resultatet af dylik krig-
föring; den öfverensstämde med Trachenbergplanen och den visade
sig lika verksam nu som året förut. Såsom Wiehr uppvisat, hade
nord-arméen af alla de allierades härar den svåraste ställningen;
den var hufvudmålet för Napoleons offensiv, och ändock blef det
den, som led de minsta förlusterna.
Det synes efter det nu anförda ej vara någon öfverdrift, om
man påstår, att den svenske kronprinsens förtjänster om den gemen-
samma saken — 1812 i kabinetten, 1813 på krigsskådeplatsen —
fullt uppvägt de förbundnes mottjänster.
Sid. 755 följer ett kapitel med rubriken >Striden om Frank-
rikes framtid: Napoleon, Bernadotte eller Ludvig XVIII?» — Det är
här det påståendet skall bevisas, att Karl Johan deltog i befrielse-
kriget för att bana sig själf väg till den franska tronen.
Trots den rikedom af källmaterial förf. berömmer sig af, kan
man ej säga, att han lyckats utreda denna fråga. Kronprinsens
beteende framstår i stället så sammanhangslöst, att man till slut
ej rätt vet, hvad förf. menar. Sid. 676 har det sålunda yttrats,
att då Napoleon 1813 sände Oudinot mot Berlin, så antog han och
med rätta, att Karl Johan ej önskade göra honom emot. Sid. 756 f.
återges en skrifvelse af Castlereagh från början af 1814, däri det
säges, att Bernadotte ifrigt arbetar på Napoleons störtande, och sid.
809 f. en senare — den 3 maj daterad — skrifvelse från samme
man med en bilaga, hvari det uppgifves, att kronprinsen hemskickat
franska fångar med förpliktelse att hellre dö med Napoleon än
tillåta Bourbonernas återkallande och med syftemålet att inleda
underhandlingar med Napoleon för en öfvergång på hans sida.
Nu är det väl ej möjligt, att allt detta kan vara sant på
samma gång. Hvad som med säkerhet synes framgå ur de stridiga
uppgifterna är, att Karl Johan, sedan han efter återkomsten från
danska fälttåget fann sig med misstro mött af de allierade, ute-
stängd från deras rådslag och beröfvad Bölows och Winzingerodes
kårer, begynt umgås med planer att i sin ordning göra politik på
egen hand för att utestänga dessa Bourboner, som Preussen, Öster-
rike och England föresatt sig att restituera.
Det var ej kronprinsen, som gifvit uppslaget till dylika separat-
underhandlingar med fienden; det uppslaget var redan i nov. 1813
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
