Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK HISTORIA OCH MODERN TYSK HÄFDATECKNING 101
gifvet genom de förbundne stormakternas förbindelser med den
franska diplomaten St. Aignan, det fullföljdes sedan följande är
på deras kongress i Chåtillon för att få sin slutliga fullbordan i
Paris. Karl Johan ypjorde sig ingen möda att dölja sin harm öfver
denna fördragsvidriga stormaktspolitik. — >»Det skulle icke skadas,
skref han den 15 februari till Wetterstedt.! »att läta dem ana, att.
uteslutet från de allmänna fredsunderhandlingarna, därigenom löst
från koalitionen, inträder Sverige i hvarje själfständig stats rätt att
sluta sin fred när det behagar» Forssells nyss anförda arbete
vimlar af yttranden, som visa, att kronprinsen efter det traktats-
stridiga inskränkandet af hans befäl och Sveriges uteslutande från
fredsunderhandlingarna ansåg fördragen brutua och sig själf fri-
tagen från sina förbindelser och berättigad att sluta fred på egen
hand.
Säkerligen skulle Oncken varit mycket förtjust, om han haft
detta nya stoff till sitt förfogande för att därigenom än ytterligare
follända >den bild af trolöshet och förräderi, han redan skizzerat.
Däremot lämnar Forssells arbete inga bidrag till historien om Karl
Johans planer på den franska tronen, så mycket detta än varit
att önska. Oncken själf har visserligen en mängd yttranden af
Alexander, som vittna om hans önskan att i st. f. Bourbonerna
upphöja den svenske kronprinsen, »denne martyr för det mödo-
samma sträfvandet efter en nekad storhet> (sid. 810); men af
prinsens egna mödosamma sträfvanden vet han ej flera prof att
anföra än hemsändandet af en del franska fångar (sid. 757) och
utfärdandet af en underlig proklamation till befolkningen i Béarn
(sid. 808 f.)
Som epilog på den Bernadotteska kejsardrömmens »sang- und
klanglosem Ausgang» sätter förf. (sid. 811) på grekiskt tragödmanér
ett uppfriskande satyrspel. i det han, utan ringaste reservation,
återger Bérangers pikanta historia om Pozzo di Borgos obarm-
härtiga gyckel med kronprinsen vid deras sammanträffande i Paris
1814.
Anm. har dröjt något länge vid detta Onckens arbete. Det
bar skett hufvudsakligen för att fästa uppmärksamheten vid önsk-
värdheten af att äfven från svensk sida nya inlägg göras i den
strid, som nu senast Woynar och Wiehr så käckt upptagit. Önsk-
värdheten — men kanske ock gagnlösheten. Det är uu 30 år,
sedan Swederus” försök i samma riktning utkom, och man finner ej,
att Oncken därvid fästat något afseende.
. .
,
Sveriges historia har ingenstädes i Onckens samlingsverk blif-
vit föremål för en sammanhängande och speciell behandling. Dess
framställning af våra inre öden har också ofta blifvit fragmentarisk
! Forssell, a. st., sid. 266.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
