Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YTTERLIGARE OM KIELFREDEN OCH UNIONEN 109
såsom icke befintlig. På grund af allt detta kan man säga att
Karl Johan, i handling, lämnade alldeles å sido Karl XIII:s regerings-
rätt före den 4 nov. — Hade Sverige lyckats föra igenom sin första
ståndpunkt, då hade konsekvenserna kunnat dragas därur. Men
det skedde icke, och nu kvarstår tvisten om Karl XIII såsom rätts-
ligen Norges konung från freden i Kiel såsom en tvist med be-
tydelse för en möjlighet, som aldrig blef verklighet, alldeles som
den supponerade spaniorens funderingar om spanska konungarnes
regeringsrätt i den nederländska republiken.
Är det då icke ofosterländskt att bestrida förf:s slutsatser?
Han säger ju i sin inledning, att på frågan om Kielfredens upp-
gifvande eller fastbållande såsom grundval för unionen beror i hög
grad så väl styrkan af de garantier, Sverige kan anse sig äga
emot ett norskt försök att bryta den, som ock den ställning, Sverige
och Norge under en sådan förutsättning skulle folkrättsligt intaga
till hvarandra.
Anm. är nu icke i stånd att fatta den omtalade praktiska be-
tydelsen. Ingen bar väl påstått eller ens tänkt, att Kieltraktaten
folkrättsligt blifvit upphäfd. Genom denna traktat afträdde Dan-
mark sin rätt till Norge för att detta skulle blifva förenadt med
Sverige. Detta Danmarks afstående från Norge står naturligtvis
fast. Och i en diplomatisk förhandling angående Norge kan utan allt
tvifvel inför Danmark liksom inför andra makter åberopas Kiel-
traktaten —- och många andra traktater därjämte — för att styrka
staternas godkännande däraf, att Norge skall vara förenadt med
Sverige. Alltså. Kieltraktaten har otvifvelaktigt ännu i dag folk-
rättslig betydelse.
Det är icke härom meningarne äro delade. Frågan är en helt
annan. Mellan Sverige och Norge består en förening, benämnd
unionen. Kan den, rättsligen, af endera parten brytas utan den
andras samtycke? Frågan måste besvaras med nej. Om nu —- hvilket
Gud nådeligen afvände — t. ex. Norge det oaktadt bryter unionen,
hurudan blir ställningen då? Naturligtvis densamma, som vid hvarje
fördragsbrott. Sverige såsom den lederade parten har, om det vill,
rätt att vidtaga alla de åtgärder, som folkrätten medgifver vid
traktatsbrott i allmänhet. Men icke skulle Sverige då emot Norge
såsom skäl för sina åtgärder åberopa, att Norge brutit freden i
Kiel, utan att Norge brutit unionsuppgörelsen med Sverige. — Och
om Sverige företoge sig att ensidigt bryta unionen och Norge ville
reagera däremot, hvilket Norge naturligtvis hade rätt att göra, icke
skulle Norge kunna åberopa, att Sverige brutit freden i Kiel.
I slutet af sitt arbete (sidd. 140—142) redogör nu förf.
närmare, huru han tänker sig saken. Eftersom, enligt hans mening,
unionen endast organiserat den förening, som konstituerats af Kiel-
såg man. — Då Alin söker göra troligt, att Essen betraktades såsom ståthållare på
grund af den äldre utnämningen, så låter hans resonnemang ej förena Big med
Karl Johans kungörelse. Det är endast rättvisa att nämna, att Alin med vanlig
noggranhet själf omtalat denna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
