Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl IX:s testamente och tronskiftet 1611!
AF
E. HILDEBRAND
Arfriket räknas med skäl som ett af Gustaf Vasas stor-
verk, men det nya statsrättsliga begreppet fick svårt att
göra sig gällande och trängde endast långsamt in i det all-
männa medvetandet. Det var ej flera än två af de sju vasa-
regenterna, hvilka utan vidare såsom arfkonungar kunde
taga vid regeringen omedelbart efter företrädarens bortgång,
och det var, egendomligt nog, just de två, som blefvo af-
satta, Erik XIV och Sigismund. Det är tydligt, att deras
öde, brytandet af så dyrt besvurna trohetsförsäkringar och
de ändringar i tronföljden, som däraf framkallades, skulle
försvaga känslan för kronans ärftlighet. Härtill kom sedan
slutet af 1500-talet ett tyst motstånd mot arfriket, en under-
ström i tänkesätten, riktad mot detsamma, som visserligen
till en del torde framkallats af några högborna och lärda
rådsherrars drömmar om medeltidsinstitutionernas härlighet
(valrikets inbegripen) och längtan tillbaka till dem, men
äfven torde haft sitt upphof i en växande insikt af de verk-
liga faror, som arfriket kunde medföra för ständernas frihet,
samt af svårigheterna att lagbinda en arfkonung, en insikt,
som uppgått icke endast för rikets råd och högadeln, utan
äfven för de ofrälse, åtminstone hos deras den tiden mest
bildade representanter, prästerna. Ridderskapets och adelns
oration 1594 var till en god del en enda fortlöpande bevis-
! Grondadt på ett föredrag i Vitterhets-, Historie- och Antikvitets-
Akademien den $ jan. 1895.
Hist. Tidskrift 1895. ål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
