Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 E. HILDEBRAND
bekräftas.! Riksråden svarade med ett motiveradt af-
styrkande. Testamentet innehölle sekreta saker, som endast
konungens förtrognaste borde känna. De vore själfva för
få, för att deras beslut skulle äga någon betydelse, och det
vore ovisst, huruvida ständerna ensamt för denna sak skulle
lyssna till deras kallelse, helst de så nyligen varit tillhopa;
det vore olämpligt, att rådet i konungens frånvaro hölle en
riksdag o. s. v. Hufvudargumentet var emellertid, att i
testamentet gjordes »tvifvelaktigt> hvad rikets ständer i
Linköping och Norrköping beslutat om arfföreningen och
äfven hertig Johan för sin del hade bekräftat.
Konungen replikerade, äfven han i ett skriftligt an-
förande och i den vresiga ton, som så ofta var en krydda
på hans framställningar till råd och ständer. Vore de för
få, så finge de »samka flera tillhopa»>, när dem kunde vara
lägligt. Någon riksdag behöfde visst icke sammankallas;
man kunde i hvarje landsända gifva saken till känna. I
testamentet gjordes ingenting tvifvelaktigt, i fall de icke
själfva ville vara »tvifvelaktiga» eller röja ostadighet. Detta
motiv betonades yttermera: om så vore, att de hade be-
tänkande därutinnan, att det icke borde rikets ständer före-
läsas för den ena punktens skull, som de hölle tvifvelaktig,
belangande hertig Johan, så vore samma punkt icke tvifvel-
aktig, om de blott ville hålla därutöfver, hvad de tillförene
lofvat och förskrifvit. Men, tillade konungen, om de verk-
ligen hyste tvifvel om lämpligheten att låta en sådan hans
yttersta vilja blifva allmänt kunnig, så kunde de, hvad den
ifrågavarande punkten angick, lämna den ute; allt det andra
kunde hvem som helst få veta.?
Sättet att lösa svårigheten förefaller en smula egen-
domligt, och den höge författarens tronföljdsbetänkligheter
! I Norrköpings riksdagsbeslut 1604 hade ständerna på förhand lofvat
att godkänna konungens testamente, under förutsättning att det stämde
öfverens med Guds, all världslig och Sveriges beskrifna lag samt föregångna
beslut, med hänvisning till arfföreningen. Från denna afvek nu testamentet
i en viktig punkt, men äfven annars torde det ansetts nödigt att inhämta
ständernas konfirmation på detsamma.
> Se de båda anförda bilngorna. Det är i konungens replik, som en
antydan förekommer, att ingenting blifvit ständerna meddeladt på riks-
dagen i Stockholm. — I ett öppet bref den 13 aug. 1605 hänvisade Karl
IX dottern Katarina med afseende på hennes arf och underhåll till testa-
mentet, som han lämnade i sin husfrus förvar, naturligtvis för den händelse,
att konungen skulle dö under resan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
