- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Femtonde årgången. 1895 /
8

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8 E. HILDEBRAND

hålla den >frivilliga afsägelse> af regeringen, som han till-
förene gjort.!

Man torde på goda grunder kunna anse att från denna
stund skruplerna med afseende på tronföljden till det mesta,
om icke fullständigt, vikit från Karl IX:s sinne; åtmin-
stone gaf han ej vidare i offentliga aktstycken något ut-
tryck däråt — i denna anmärkning ligger naturligtvis icke
något klander mot konungen, som endast accepterade hvad
den politiska nödvändigheten bjöd. Det är sant, att han
på själfva kröningsriksdagen i Uppsala 1607 en gång i
vredesmod hotade att nedlägga kronan och låta hertig
Johan upptaga och behålla densamma. Men hotet torde
blott varit att betrakta som ett skrämskott med afseende
på några omtvistade ord i konungens försäkran; såsom så-
dant hade det också åsyftad verkan.? Karl IX slog in på
en annan väg med afseende på brorsonen. På samma gång
som han ännu vid ett och annat tillfälle lät honom förnya
sin afsägelse, sökte han hålla honom skadeslös genom för-
bättringar på hans furstendöme och tillmötesgående vid
privata ekonomiska uppgörelser.

Sålunda kallade konungen hertig Johan till sig i Öre-
bro i början på år 1608, där under februari till april må-
nader långvariga förhandlingar pågingo mellan farbrodern
och brorsonen samt skiljedomare utsågos för de rent eko-
nomiska frågorna. Hertig Johan hade uttalat sin afsikt
att »försöka sig i främmande land och konungarikem, och
det är väl icke otänkbart, att denna underrättelse inverkat
på konungen, helst han i sammanhang med talet därom
erinrade, att han och fursten ännu icke hade ömsesidigt

! En särskild framställning, som nu tycks vara förlorad, hade gjorts
till hertigen. Han afgaf i sitt svar en fruktansvärdt bindande försäkran:
»Hvad sedan vår frivillige renuntiation till dette riks regering tillkommer,
så och de löfte, som vi uti goda tro uti våre tvenne förre öfvergifne svar
oss emot E. K. M. så och E. K. M:t elskelige dråtning och lifsarfvinger
med förbunded hafve, hvilke och uti dette E. K. M:ts endtlige svar vid-
löfteligen nu upräknes, äre vi alldeles nu och så länge Gud vår lifstid för-
längiandes varder, tillsinnes oryggeligen att hålle och efterkomme, ded vi
och till en endtlig och oryggelig försäkring med den högste och lefvande
Guds dyre och värdige nampns åkallan hermed nu vele bekräfte, önskandes
och derhos, att der vi deremot nu eller frumdeles antere sielfve med berådde
mode göre eller och oss af andre någod sådant till att företaga öfvertala
och beveka lata, att vi då Guds straff och hämd allrig undgå måge.>

? På våren 1610 tillkännagaf konungen sin afsikt att, till följd af
sjuklighet, ej vidare befatta sig med regeringen (jfr Rådsl. under Karl IX:s
tid). Det antydes ej, huru han tänkt sig saken ordnad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Nov 18 03:39:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1895/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free