Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL IX:S TESTAMENTE OCH TRONSKIFTET 1611 33
iakttogs också, när den gamla statsmannen åtog sig af-
fattandet af Karl Gustafs försäkring, liksom han säker-
ligen hade haft sin hand” med i Gustaf Adolfs. Det är
dock anmärkningsvärdt, att han där, när den sjette para-
grafen omredigerades, så litet iakttog att skydda riks-
dagens rätt vid lagstiftning och beskattning, därvid åt-
nöjande sig med konungaedens gammalmodiga innehåll!
Det vittnade om en viss brist i den politiska utvecklingen;
kanske berodde det på rikskanslerens egen höga ålder,
kanske ock på frälsemannens likgiltighet för de skatt-
dragandes skydd; i hvarje fall är det påfallande, att en-
dast höra ständerna, icke riksdagen omtalas.
&x -
.
Postulaterna öfverlämnades till den unge konungen,
som under hela tiden, så vidt man af handlingarna kan
döma, intagit en mycket tillbakadragen ställning, den 19
december. Han var den 23 färdig med sitt svar eller sin
förklaring», hvilken då delgafs ständerna. De tycktes re-
dan varit på det klara med saken den 24, själfva julafton.
Alla ständerna, heter det, voro då samlade från kl. 9 till
1, men inga riksråd kommo, och slutligen gingo de sin
väg, med undantag af några fa bönder, som stannade kvar.
Slutligen trädde furstarne in, men då så få voro där, sam-
mankallades ständerna i stället annandag jul till stora
salen på slottet.
Gustaf Adolf öppnade sammankomsten med ett tal —
en »egregia oratio> säger riksdagens skildrare — tackade
ständerna att de icke förglömt hvad de pa alla lofliga
möten och herredagar utlofvat, att i händelse af hans
faders död H. F.N. skulle vara närmast regeringen. Vidare
ville H. F. N., ehuru Norrköpings beslut lydde annorlunda,
på alla riksens ständers önskan taga den tunga regerings-
! Beskattningsrätten omnämndes icke alls i försäkringen och lagstift-
ningen torde innefattats i följande sväfvande uttryck: »och där något i
riket till dess bästa, säkerhet, uppkomst och tarf vore nödigt att förundras,
att sådant allt måtte ske och företagas med riksens råds råde och ständer-
Das vetskap och samtycke». Oxenstierna hade dock själf just i fråga om
konungaedens beskattuingspunkt erkänt, att det så hade varit i gamla
tider. men att beskattningsrätten numera utöfvades af riksdagen (anf. arb.
8. VIL, 202).
Hist. Tidskrift 1895. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
