Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE SENASTE UNDERSÖKNINGARNA RÖRANDE YNGLINGASAGAN 63
ligen Adams mening, hvilken icke molsäigar af någon annan,
tillförlitlig källskrift — tyckas hans efterföljare dock hafva
blifvit inskränkta till vissa delar däraf. Att Gnuipa och
Sigtrygg regerade i Sönderjylland, veta vi säkert, och deras
område kan icke hafva varit så obetydligt, då Gnipa kunde
uppträda såsom Henrik I:s motståndare. Att döma af den
senare danska traditionen förefaller Olofs andre son Gyurd
hafva härskat öfver Skåne.!
Wimmer och Storm sätta eröfringen till början af 900-
talet, Möller däremot till tiden omkring 893, och detta se-
nare synes mig sannolikare. Anledningen att eröfringen
lyckades — forntidens Sverige stod nog i folkmängd betyd-
ligt tillbaka för Danmark — inser man genom en blick på
vikingatidens historia. Perioden 880—890 kännetecknas ge-
nom en stark manspillan i den danska hären. 880 stu-
pade 5,000 man, 881 9,000, 882 1,000, i Paris belägring 885
deltogo 40,000, af hvilka naturligen en god del stannade på
platsen, 886 stupade 1,500, 890 skola ända till 12,000 hafva
fallit, 891 stod slaget vid Löwen, som betecknas såsom nord-
männens svåraste nederlag och 893 — då eröfringen skulle
hafva skett — befann vig den stora vikingahären i Eng-
land.” Det vapenföra manskapet var således betydligt re-
duceradt, och allt lämpade sig därför förträffligt för ett
öfverfall af den art, som vi här måste förutsätta. Att Olof
icke länge mäktade bibehålla väldet öfver Danmark, är san-
nolikt, men af historiens vittnesbörd veta vi dock, att hans
ättlingar omkring ett halft århundrade höllo sig kvar så-
som härskare öfver vissa, ej obetydliga partier.
Vi vända oss nu till Ynglingatal och Ynglingasagan
för att undersöka, om vi där kunna påträffa någon mot-
svarande tradition.
Otvetydigt utsäges i Ynglingatal om hvarje monark
från Aun till Olof Trätälja, att han härskat i Sverige, och
som det förefaller har Tiodolf tänkt sig hela den före Olof
lefvande raden af konungar såsom svensk. Men vid Olof
! Rörande dessa frågor se Wimmers festskrift, Senderjyllands histo-
riske Runemindesmerker (1892), Möllers anmälan i Zeitschr. f. d. Altert.
(1893), Wimmers och Möllers fyra följdskrifter i Oversigt over det Konge-
lige Danske Videnskabernes Selskab (1893) samt Storms To Runestene fra
Senderjylland (norsk Hist. Tidskr. 3 R. III B.).
3 Steenustrup, I, s. 217.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
