- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Femtonde årgången. 1895 /
139

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GUSTAF WACHTMEISTER, HANS SLÄKT OCH HANS FÄLTTÅG 139

T. f. chefen för Generalstaben generalmajor E. F. von
der Lancken har nämligen godhetsfullt genomläst min
här gjorda framställning om krigsrådet och ökat sin godhet
med, att till mitt begagnande lämna en egenhändigt af-
fattad promemoria, i hvilken han punktvis granskar de
olika förslag som i krigsrådet framlades samt äfven det
beslut, som där fattades. I återgifvandet af general von
der Lanckens anmärkningar har jag i det följande så långt
det sig göra låter bibehållit hans egna ordalag.

Hvad först angår Wredes och Sandels resonnemang om lämp-
ligaste landstigningsstället, yttrar sig generalen som följer:

Under förutsättning, att fienden hade sina hufvudkrafter vid
Umeå, och att landsättningen icke förblefve honom obekant, allt intill-
dess den var verkställd, kan man ur militärisk synpunkt underskrifva
Wredes och Sandels” åsikter om, att Skellefteå såsom landstignings-
ställe vore att föredraga framför Umeå och Ratan, dock endast un-
der följande villkor, nämligen 1:0) att Norra arméen var alldeles ur
stånd att spela en aktiv roll, samt 2:0) att med Skellefteåtrakten
menas, i allmänhet taladt, en punkt, hvilken som belst, belägen längre
från Umeå än Ratan. Hade fienden åter trängt 8 å 10 mil söderut från
Umeå, torde ej Sandels haft något mot Ratan att erinra, ty fienden
skulle i detta fall ej kunnat hinna, äfven om han finge nys om land-
sättningen på förhand, att vidtaga erforderliga motåtgärder, d. v. s.
att sätta sina hufvudkrafter i rörelse mot och närma sig landstig-
ningspunkten. Skellefteå var sålunda för dessa bägge generaler inga-
lunda i och för sig den lämpligaste landstigningspunkten. Ratan
var lika bra — kanske till och med bättre — förutsatt att fienden
hade utsträckt sina operationer längre söderut än till Öre älf. Ett
annat medel fanns emellertid att åstadkomma samma effekt, nämligen
ett ofensivt uppträdande, d. v. s. hänsynslösa småanfall, vid Öre älf,
af Norra arméen. Ett dylikt uppträdande där hade varit ett vida
kraftigare medel att binda en del af Kamenskys styrka vid denna,
punkt än det låtsade tillbakavikandet, som skulle »>locka> Kamensky
söderut! Det måste dock erkännas, att ofvannämnda hänsynslösa
småanfall äro ytterst svåra att på rätt sätt företaga, samt att de på
högsta ledningen ställa de största anspråk.

Hvad åter angår Wachtmeisters förslag, nämligen att kan med
sin armé borde intaga en fast position, hvarifrån han kunde börja
sina operationer, och att han därtill valde Skellefteå, så kan där-
emot först och främst invändas, att han hvar som helst uti flottan
och dess kanoner hade den »fasta positionen:, hvilket klart och tydligt
framgår af själfva Ratanstriden.

Hvad vidare Wachtmeisters och Lagerbrings åsikt beträffar,
— att, om Kamensky låtit narra sig flera mil söder om Öre älf.
men efter erhållen underrättelse om Kustarméens landstigning i hans

kh

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Nov 18 03:39:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1895/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free