Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 A. HAMMARSKJÖLD
rygg, med sin hufvudstyrka skyndat norrut för att försöka slå Wacht-
meister, så skulle hans trupper, i händelse att de ej stötte på Kust-
arméen förr än i Skellefteå, vara så utmattade af den långa marschen
och blifva så modfällda, när de sågo reträtten vara dem afskuren,
att Kamensky skulle låta sig föreskrifvas nästan hvilka villkor som
helst — så vittnar denna åskådning om ett alltför gammalmodigt krig-
föringssätt. Detta Wachtmeisters och Lagerbrings sätt att se saken,
bär nämligen ett tydligt vittnesbörd om, att de resonnerat helt och
hållet i 1700-talets stil, och att de tyckas hvarken ha känt till Napo-
leons fälttåg eller Kamenskys härförarekraft. Kamensky behöfde i
detta, af Wachtmeister ifrågasatta fall ingalunda brådska, blott för-
störa alla broar bakom sig, så att Wrede ej kunde komma efter.
Flera dagars marscher utmatta icke, om marschansträngningarna
hvarje dag göras måttliga. Med en sådan passivitet för sin armé,
som Wachtmeister här förordade, vinner man intet positivt mål. Det
är en stor skilnad mellan Wachtmeisters uppfattning af Skellefteåland-
stigningen och Sandels. Wachtmeister ville stå stilla och invänta
Kamensky. Sandels åter ville rycka framåt och anfalla honom. Och
det är såsom ett slags förberedelse till detta anfall, som ban förordar
landsättning af en mindre styrka, ett slags blifvande avantgarde, vid
Ratan! Men den långa framryckning, som Sandels afsåg af kårerna vid
Ratan och Skellefteå, var svårligen möjlig att utföra i praktiken, då
Kustarméen saknade träng och således ej kunde aflägsna sig mera än
en eller ett par dagsmarscher från sin bas — flottan.
Tager man så i betraktande de dispositioner, för hvilka man
vid krigsrådets första sammanträde beslöt sig, torde dessa äga ett
ganska väsentligt — militäriskt-strategiskt — fel, nämligen det
att vara synnerligt invecklade. Puke såsom högste befälhafvare
skulle fått 3 skilda kårer att leda: Norra arméen 4,200 man, Skel-
lefteåtrupperna 2,200 man och landstigningstrupperna omkring
4,800 man. Ingen af dessa grupper skulle ha fått någon verklig
stridskraft, enär de därtill voro för svaga. Med den tidens opå-
litliga förbindelser till sjös, kunde vidare intet göras för att be-
reda erforderlig samverkan mellan grupperna o. s. v.; det hela skulle
ha slutat med nederlag för den ena gruppen efter den andra, därest
Kamensky hade handlat så, som man hade all rätt att vänta af denne
ovanligt kraftige och hänsynslöse, samt klarsynte befälhafvare.
Hvad slutligen den plan beträffar, som Puke i krigsrådets sista
sammanträde med snart sagdt kategoriskt maktspråk dref igenom,
eller hela Kustarméens landsättning vid Ratan, så kan mot Pukes
hela anförande vid detta tillfälle ur militärisk synpunkt knappast
göras mer än ett enda inkast. Detta inkast afser, hvad han
tänkte om operationernas utförande, så vida icke Wachtmeister
före Kamensky. kunde hinna bemäktiga sig Umeå. I denna händelse
gällde det, enligt Pukes egna ord, för Wachtmeister att uppehålla
fienden, tills general Wrede hunnit framtränga för att samverka
med honom. Här träda sålunda i dagen de stora kraf, Puke
ställde på Wredes, i jämförelse med Kustarméens ju betydligt svagare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
