Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 AXEL KOCK
ett af dessa haf. Han förtäljer vidare (kap. 40), att sju
(smärre) folkstammar dyrka gudinnan Nerthus, och det är
på en ö i »oceanem», som denna dyrkan försiggår. Men
Tacitus’ detaljerade beskrifning af kulten är här af vikt.
De sju stammarna (Reudigni, Aviones, Anglii, Varini,
Eudoses, Suarines och Nurtones) dyrka gemensamt Ner-
thus, d. ä. modren jorden (Terram matrem), som person-
ligen skall uppenbara sig här nere och fara från folk till
folk (eamque intervenire rebus hominum, invehi populis ar-
bitrantur). På en ö i oceanen finnes en helig lund, och i
denna står en med en duk betäckt invigd vagn. Blott
prästen får beröra den. Han märker, när gudinnan är
närvarande i helgedomen, och ledsagar henne mycket vörd-
nadsfullt, då hon på vagnen drages af sina kor. Det är
då en glad tid och festlighet öfverallt, där gudinnan vär-
digas komma. Ingen drager i krig; ingen griper till svär-
det; alla vapen äro gömda. Sedan gudinnan återvändt till
helgedomen, badas i sjön både vagnen, kläderna och —>om
man kan sätta tro därtill» — gudinnan själf. Men de
slafvar, som härvid betjänat, dränkas strax i sjön.
Det finnes intet tvifvel om att den ö, som här om-
talas, tillhört det nuvarande Danmark eller legat omedel-
bart intill dess södra gräns, vare sig att Tacitus på detta
ställe med oceanus menar Östersjön eller Nordsjön. Jmf. t. ex.
Muchs framställning af de germanska stammarnas bonings-
platser i uppsatsen »Goten und Ingvaeonen» i Beiträge zur
gesch. der deutschen sprache und liter. XVII, 178 ff.
Däremot har tvistats och kan tvistas om, hvilken ö
vid eller i närheten af Danmark Tacitus menat. Redan
Munch! framställer den meningen, att Nerthus varit dyrkad
på Seland ännu bort emot hednatidens slut, och Much,
som senast utförligt uttalat sig i denna fråga, menar, att
Nerthus-ön varit just Seland. Då Nerthus af Tacitus jäm-
föres med Terra mater, den fruktbringande modren jorden,
är Nerthus tydligen att uppfatta såsom en fruktbarhetens
gudinna, och det harmonierar icke illa med Selands natur-
förhållanden att tänka sig denna bördiga ö såsom hufvud-
ort för hennes dyrkan. I namnet Hleidr (Lejre) ser Much
(såsom redan Munch före honom) ett med det gotiska hleipra
I Norske folks historie I, 1, s. 58.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
