Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM YNGLINGAR SÅSOM NAMN PÅ EN SVENSK KONUNGAÄTT 161
Frö dyrkades såsom en årsväxtens gud. En af hans
benämningar i Snorra-Eddan är därför drgud »ärings-gud>
(I, 262). I Gylfaginning heter det: »Freyr — — — rieör
fyrir regni ok skini sölar, ok bar med drvezxti jardar (jor-
dens årsväxt), ok å hann er gott at heita til ärs (äring) ok
fridar» (Sn. E. I, 96). Särskildt Ynglingasagan kap. 10
skildrar Frö såsom en årsväxtens herre. Han kallas där
ärsell, »äringsälb, och det heter, att under hans dagar
»var ok dr um oll lond; kendu Sviar pat Frey; var hann
pvi meirr dyrkaör, en onnur godin, sem å hans dogum varö
landz-fölkit auögara, en fyrr, af fridinum ok ärö. I Flatö-
boken I, 338, 6 säges om Frö: »hann gerir monnum arbot
(förbättring i äringen)».
Besinnar man detta, blir Frös benämning Ingunarfreyr
lätt förklarlig. Dess äldre form har utan tvifvel varit
Inguna-ärfreyr »Ingvinernas äringsherre». Detta Inguna-
ärfreyr har i uttalet på normalt sätt sammansmält till
Ingunarfreyr, alldeles liksom t. ex. i Guta-sagans språk
gutna alping, »gutarnas allting», sammansmält till gutnalping
(skrifvet gutnal ping).! Vi må ock erinra oss, att isländ-
skan (utom detta därfreyr) har åtskilliga andra samman-
sättningar med freyr till senare kompositionsled, såsom galdr-
freyr »galderherre» eller »galder-Freyr», gunnfreyr »strids-
herre» eller »strids-Freyr» m. fl.
Men hvad lär oss då Frös benämning Ingunarfreyr,
d.v.s. Inguna-årfreyr, »Ingvinernas äringsherrex, eller hvar-
för kallades den företrädesvis i Uppsala dyrkade guden
Frö med detta namn?
Enligt min uppfattning beror namnet därpå, att Frös-
kulten blifvit öfverförd till Uppsala från Ingunernas
(Ingvinernas, Ingveonernas, Ingevonernas) land. Genom
full ttillförlitlig uppgift hos Tacitus veta vi nämligen, att
ingveonska stammar hade en kult, som på det allra när-
maste öfverensstämde med Frös-kulten i Uppsala.
Tacitus berättar (Germania kap. 2), att en af germa-
nernas hufvudstammar Ingevones bodde vid oceanen (pro-
rimi oceano), d. v. s. vid Östersjön och Nordsjön eller vid
! Resultatet blir detsamma, om man ville antaga Ingun-årfreyr
>Ingvin-äringsherren> vara en egentlig sammansättning af Ingunr eller
Ingun och årfreyr.
Hist. Tidskrift. 1895. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
