Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 LUDVIG STAVENOW.
angelägenheterna. sa att de ej i afgörandet skdljar utan
följa hvarandra pari passw, heter det i K. M:ts order till
Vellingk den 15 sept. Men för att ej Sverige skulle kom-
prometteras och lämnas ensamt, om hertigarnes ifver för
hertigen af Holstein plötsligen svalnade, fordrade Karl XI,
innan han ville göra något verkligt, »en fullkomlig före-
gången, sluten och skriftlig förbindelse att stå tillsammans
förente», till dess både Hamburg och holsteinska hertigen
voro hjälpta. En sädan traktat borde gå ut på ett an-
fallsförbund mot Danmark, hvari dock Karl XI ville att
Brandenburg skulle förmås att deltaga. Själfva krigs-
planen tänkte sig Karl XI så, att läneburgska och bran-
denburgska trupper agerade ensamma på tyska sidan, eme-
dan Sverige efter det sista kriget endast ägde de nödvän-
digaste garnisonstrupperna till de tyska provinsernas försvar
och arstiden var för sen till en transport, som dessutom
torde ombragera en del tyska makter; han erbjöd däremot,
att Sverige med hela sin makt skulle ansätta Danmark
på öarne och i Norge. Karl XI afsände till och med full-
makt för Vellingk att afsluta konvention med hertigarne
af Lineburg och lät order afgå till Graffenthall i Berlin
att verka i samma riktning samt till Wien och Haag att
begära diplomatiskt bistånd.
Innan Vellingk kunde begynna sin underhandling med
hertigarne på grund af denna order, hade det emellertid blifvit
klart, att kurfursten svarligen kunde förmås gå med på
någon koncert mot Danmark. Han förklarade, att han ej
vågade blotta Rhenländerna mot Frankrike och i protestan-
tiska religionens intresse ville förhindra en brytning mel-
lan de nordiska makterna. Hertigens sak rådde kurfursten
att uppskjuta, till dess kejsaren vunnit fred med Turkiet
och kunde vända sina krafter mot Frankrike, då verket
skulle följa af sig själf. Endast i det fall ville kurfursten
öfverlägga med Sverige och Liäneburg om något sätt att
restituera hertigen. att konungen af Danmark visade sig
så envis vid de underhandlingar, som nu bedrefvos mellan
honom och staden, att han ej ens kunde förmås till en in-
terimstraktat, som bevarade at staden dess fria handel,
återgaf beslagtagna skepp och varor samt utsatte frågan
om hyllning och satisfaktion till följande förhandlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
