Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES POLITIK 15686—1689 187
(senom sin minister i Stockholm gaf kurfursten oförbehåll-
samt sin mening till känna för Karl XL! Med ifver ar-
betade hans diplomater på en sadan förlikning mellan sta-
den och konung Kristian, under det de svenska och läne-
burgska gjorde allt att egga staden till motstånd och
fordran pa ett bestämdt erkännande af sin själfständighet.?
Det gick efter kurfurstens önskan, och den 23 okt. kom
förlikningen till stånd. Hamburg fick bekväma sig till en
skadeersättning, under det Danmark sparade sina öfver-
höghetsanspråk till ett bättre tillfälle. Därmed bortföll
hvarje utsigt att vinna Brandenburg för en väpnad restitu-
tion af hertig Christian Albrekt.”
Men kurfursten kunde icke längre alldeles undandraga
sig all verksamhet i denna fraga. Det var otvifvelaktigt,
att både Sveriges och Läneburgs intressen voro sa inför-
lifvade med hertigens, att de möjligen utan kurfursten
kunde begynna ett krig. Äfven kurfursten önskade dess-
utom att trygga nedersachsiska kretsen för liknande öfver-
raskningar för framtiden som anfallet mot Hamburg och
kunde därjämte svårligen undgå att inse, att Sveriges och
Lineburgs krafter. så länge slesvigska frågan var olöst,
skulle vara bundna och förhindrade att hjälpa det all-
! K. M. till Vellingk 16 okt.
? Vellingk till K. M. 5 okt.
3 Alldeles omöjlig torde dock kurfursten ej varit att vinna, hvilket
äfven visar, att det ej blott var omsorg om freden och det allmännas väl, som
ledde honom. Då holsteinska vicekanslern v. Ulcken i slutet af sept. kom
till Berlin för att begära kurfurstens hjälp, antyddes, att om Sverige
ville afstå Stettin, kunde kurfursten obligeras att med vapen förmå Dan-
mark till restitution, satisfaktion och säkerhet åt hertigen samt att skaffa
Sverige vederlag (t. ex. Bornholm och Trondhjems län). Anbudet frambars
af Ulcken till Vellingk och af denne medelst bref till Bengt Oxenstjerna.
Det kunde ju hafva vissa skäl för sig, då utan Stettins afträdelse någon
verklig vänskap mellan Sverige och Brandenburg numer knappt var möjlig,
och då Karl XI mot kurfursteng vilja under nuvarande konjunkturer svår-
ligen kunde med vapen återupprätta hertigen af Holsteins makt; men att
Karl XI för osäkra löften skulle bortgifvit något af sitt arf var ej att
vänta. Vellingk fick order att hålla saken hemlig, men förklara för Ulcken,
att om kurfursten hade allvar, torde han på behörigt sätt göra proposition
hos K. M., som det ej faller anständigt att föreslå något liknande. Menin-
gen härmed var att ej betaga kurfursten allt hopp, ehuru K. M. ingalunda
reflekterade på förslaget. Skulle någon proposition sedan göras Vellingk af
de kurfurstliga ministrarne, borde han blott taga den ad referendum. K. M.
till Vellingk 3 nov. 1686, 15 jan. 1687. >»>Anledning till deliberation> öfver
propositioner af Lineburg och Brandenburg okt. 1686 bland Kanslikollegii
memorial. — Förslaget hördes emellertid ej sedan utaf. Troligen ansåg
karfarsten detsamma utsiktslöst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
