Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE KRITISKA OCH HISTORISKA UTFLYKTER 209
Sverige, Finland och Östersjöprovinserna. <Hofrättspresidenterna
yttrade sig särskildt. Längre fram delgafs konungabalken till ut-
låtande äfven åt generalguvernörerna, Hans Wachtmeister i Blekinge
och Kalmar län, Axel Julius de la Gardie i Estland, Erik Dahlberg
i Lifland, Nils Bielke i Pommern samt Jurgen Mellin i Bremen.
Äfven ridderskapet i Estland fick yttra sig. De inkomna utlåtan-
dena öfverlämnades till lagkommissionen och förenades till en volym:
Vederbörandernes påminnelser ang. konungabulken.
De inkomna utlåtandena voro i allmänhet vältaliga genom sin
tystnad eller fåordighet. De flesta hade ingenting att erinra. De
funno i stället förslaget »väl grundadt och med allan flit uppsatt»,
>i alla delar fullkomligen författadt>, »öfverensstämmande med Sveriges
urgamla lag, stadgar och förordningar» o. s. v. i samma anda fast
med något växlande ordalag. Några vågade sig dock i försiktiga
ordalag fram med en och annan anmärkning eller erinran, i regeln
dock endast träffande redaktionen, t. ex. att i stället för Sverige
borde sättas Svea- och Götarike, i stället för manlig afkomma äkta
manlig afkomma. Från ett par båll yrkades att successionsordningen
— en sådan var antydd i kap. 1 — skulle införas i konungabalken,
från andra på insättande af myndighetsålder för arfprins, på be-
stämmelser för händelse af hela konungahusets utslocknande eller
om prinsars och prinsessors forum. Ett par utaf vederbörande
påpekade vissa omotsvarigheter mellan konungabalken och missgär-
ningsbalken i fråga om straffbestämmelser.
En punkt hade dock på ett par båll väckt betänkligheter.
Konungabalkens kap. 1 $ 3 handlade om straff för de undersåtar,
som hemligen eller uppenbarligen stämplade något mot »det konungs-
liga väldet. rikets osöndrade enighet eller det konungsliga husets
arfsrätt> Sådana, liksom alla, hvilka voro »i råd» därom, eller visste
därom och ej »tidigt tillkännagifva», skulle hållas för förrädare samt
förverka lif, ära och gods både i löst och fast, >och stånde till
konungen, huruledes han deras barn och närmaste släkt vill anse>.
Detta hot att straffa fädernas missgärningar icke blott på barnen
utan på närmaste släktingar framkallade från ett och annat håll
hofsamma anmärkningar,! men de flesta förbigingo äfven denna
punkt med tystnad, och Dorpts hofrätt ville t. o. m. ha straffet för
sådana förrädare uttryckligen skärpt: »de skulle hanteras med glö-
dande järn och sättas sedan på stegel och hjul eller i fyra delar
styckas och således från lifvet till döden bringas»>.
Om enformigheten sålunda är det härskande draget i dessa
yttranden — sällan har väl ett kommittébetänkande blifvit så lent
behandladt — förekomma dock några, som af en eller annan an-
! I ett utlåtande förklarades, naivt nog, stadgandet vara dunkelt, i det
man ej rätt visste, huruvida konungen ville benåda den brottsliges barn
och släkt med någon del af dess förbrutna egendom eller utsträcka straffet
till bemälta barn och släkt. Att det senare var meningen framgår
gtvetvdigt af successionsordningen, och ingen annan tyckes heller tviflat
ärpå.
Hist. Tidskrift 1895. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
